Julbord och den speciella fyllan som hör till

Det är något speciellt med en julbordsfylla. Jag vet inte om det beror på att folk rycks med i det totala frosseri som är julbordet och uppvisar samma beteende när de handlar i baren eller om det finns något extra "nu ska vi släppa loss" över hela konceptet julbord. Däremot vet jag att det är sällan jag önskar mig kravallstaket runt mixplats så mycket som när jag jobbar på ett julbord.
Till dags dato har jag för övrigt ALDRIG haft kravallstaket på ett julbord så...

Helgen som gick nu bjöd på julbord på hemmaplan. Komplett med julrock-show med delar av lokalrevyn. Inget som stack ut på det sättet att det blev svårjobbat så över lag ett trevligt jobb. Kan dock verkligen uppskatta att trummisen körde med eltrummor. En kan för all del ha olika åsikter om det, men det går inte att förneka att det sänker volymen på scenen och ger mig mer kontroll. Att basisten dessutom inte hade någon stärkare utan bara hade sin bas linead* och att jag kunde linea elgitarren direkt från stärkaren gjorde att de enda öppna mickarna** jag hade på scenen var sångmickarna.
Väldigt tacksamt då varken scenen i sig eller rummet i stort är särskilt välljudande.

Det var lite kul att köra på det "gamla" mixerbordet igen också. Det här har inte varit ute så mycket sen vi köpte de nya dLive-borden. Men då de var ute på andra jobb så fick jag ta det här. Och det skötte sig ypperligt så var riktigt kul att jobba med det igen.



*Linea/line-a eller hur fasen en nu ska skriva det. Alltså, signalen koppla direkt från instrumentet till mixern med kabel. Det finns ingen mikrofon med i bilden. T.ex. en kabel från ett elpiano rätt in i mixerbordet.

**Öppen mick. Alltså en mikrofon på scenen som aldrig stängs av utan hela tiden skickar ljud till mixern.

Det sista julbordet, eller, den glada överraskningen

Om en avrundar avståndet mellan Hagfors och Ystad så visar det sig att det är jättelångt, speciellt mellan Hagfors och Filipstad där de bestämde sig för att lägga alla kurvor de hade kvar när de byggt Sverige. Och sen en hel del snöslask på det. Men bara vi kom ut på motorvägarna var det faktiskt en riktigt trevlig resa.

Under resan roade jag mig med att vara lite nervöst småorolig över vad vi skulle träffa på när vi väl kom fram. Mest för min egen del då ljudanläggningen på det här spelstället var av modellen "nä-men-de-har-jag-byggt-själv-faktiskt".
Inte för att det per automatik betyder något dåligt, de monitorer vi främst använder själva får också klassas till den kategorin.
Men när Nelles musik (ljudleverantören) berättade att han byggt dem själv... ja endera var det bra eller så var det en gammal bilstereo som han skruvat ihop.
Nu visade det sig att Nelle är en jävla hjälte, men mer om det sen.

Kvällens mixplats, årets stadigaste

Den här gången skulle vi också dela scen med ett förband, inget konstigt med det, men det blir lite trängre. När jag klev in i lokalen och såg, det jag förmodade var, scenen och såg att förbandet redan ställt upp sin utrustning över hela scenen så blev jag lite bekymrad. Scenen såg helt ok ut, PAt såg rätt bra ut, men det skulle allt blir bra trångt. Jag står någon minut och funderar på hur vi enklast ska få till det här innan jag inser att ungefär 15 cm till höger om mig är en jämförelsevis jättelik scen som är alldeles tom och bara för oss. Till råga på allt såg ljudanläggningen på den här scenen minst dubbelt så bra ut och väl tilltagen. Ibland blir en glatt överraskad.



Inte bara det att Nelle visat sig kunna bygga högtalare, han kunde läsa en rider(1) också. Varenda kabel, högtalare, strömkälla, mm, låg på precis rätt plats. Och behövde en något så han en inte ens avsluta frågan innan Nelle fixat det.
Och Nelles hembyggda PA visade sig vara mycket kompetent. Jag kom på mig med att stå och töntflina för varenda puk-fill Robban gjorde för det lät så jäkla grymt.



Nu ska bara den långa resan hem klaras av och sen ett svettigt väntande på juldagen och premiärturen med de nya borden.

(1) Rider. En kontraktsbilaga till arrangören som inte bara innehåller artisternas orimliga krav på rena handdukar, exotiskt godis och mandelkubb utan även en förteckning över den tekniska utrustningen vi behöver samt en stageplot (ritning) på hur en vill ha scenen riggad.
Det är inte alltid ljudleverantören läser och följer den så bra som i det här fallet.

Sista rycket inför jul

Bråda dagar såhär inför jul. Och igår blev lite brådare än vad som var tänkt och då var den ändå tänkt att bli mer bråd än vanligt.

Dagen började med att navigera genom isregn till Arvika för att bygga en scen till det sista stoppet för turnén med julshowen Glitter & Glögg. Ett scenbygge som innehåll alla klassiska detaljer som alldeles för trånga korridorer, ett scengolv som inte var klart i tid (vilket förstås gör att vi får mindre tid att bygga ljud och ljus på) samt den hopplösa kampen att försöka ställa upp ett trumset så att trummisen blir nöjd.
Det sistnämnda har aldrig någonsin hänt, det finns på denna jord, inte en trummis som slagit sig ner vid ett trumset och för sig själv sagt, det här blir bra, nu kör vi.



Efter att den scenen var klar var det till att snabbt besudla sina stackars smaklökar med en donken-burgare och bege sig mot Torsby för att möta upp Top Cats och ta sig till Hagfors för kvällens julbord.
Den, vad som endast kan beskrivas som, hatkärlek jag vid det här laget utvecklat för vår postvagn förbyttes nu i den renaste avsky då Schenker, för all del levererade den i god tid men, lyckats demolera mer eller mindre varenda låda, instrument, mojäng, som befann sig på vagnen.
Kanske en form av julhälsning då detta var den sista turen vi gjorde med vagnen.
Det är fortfarande ett mysterium hur de ens lyckats gå så hårt åt utrustningen, enda tänkbara möjligheten är att de fraktat en brunstig älgtjur ovanpå vagnen och att den i sin tur trott att vagnen å sin sida var en minst lika brunstig älgko.

Nåväl, till följd av detta så tog omlastningen lite längre tid än tänkt och vi anlände till Hagfors lite senare än tänkt. Sånt här bildar snabbt ett mönster och då vi nu fick lappa och laga och felsöka och testa och grina och allt sådant spännande så, hann vi färdigt med soundcheck precis till dörrarna öppnades.



En festkväll i Hagfors brukar bli ganska, låt oss säga intensiv, när det är "vanliga" tider som gäller och folk droppar in runt 22-23. När det nu var julbord och folk anlände klockan 18 för att vara säkra på att hinna med att provsmaka alla snappsar... vi kan väl säga att jag fick se mer än vad någon oskyldig, kyrkligt uppfostrad, slätrakad, söt-som-socker, Munkforsing ska behöva se.
Men det blev en jäkla bra show i alla fall.

Och den här dagen har också potential att bli rätt snärjig. Började samla ihop resterna av gårdagens show tidigt i morse då kvällens gig är i Ystad. Så nu följer vi slaviskt alla hastighetsgränser söder ut på E4 och så får vi se hur mycket tid det blir över för soundcheck ikväll. Vi hann äta på Max i alla fall så dagen är ju så gott som vunnen redan.

Martin tackar Schenker för leveransen.

Tack för i år Norrland, eller, Vad blev klockan igår egentligen?

På väg hem efter den sista spelningen i Norrland för i år. Två kvällar på Hotell Savoy i Luleå.
Andra kvällen var riktigt ösig. Självklart jättekul om ändå lite mindre kul för en annan då mixplats denna gång fick bli på ett bord mer eller mindre mitt på dansgolvet utan någon form av kravallstaket eller ens en liten menlös lapp. Så halvvägs genom konserten fick jag parkera vänsterarmen så stadigt det gick mot mixern och låta den agera stötdämpare.
Men men, både jag, mixer och publik överlevde.



Ljudanläggningen var med facit i hand helt klart för liten för lokalen. Frågan är dock om det egentligen var någon katastrof? På dansgolvet framför scen räckte den mycket bra. Och längst bak i lokalen, vid baren var volymen klart lägre så det gick att beställa en öl utan att för den skull behöva skrikspotta ihjäl den stackars bartendern. För ändamålet kanske anläggningen var rätt bra trots allt.

Vakterna på hotellet var också helt suveräna. Det får en inte alltid anledning att säga, men de var trevliga, alerta och hjälpsamma. Dessutom lyckades de hålla koll på Lilja och det är ingen liten uppgift.



Efter gigget körde vi en livesändning på facebook från backstage, med lite musik och ordningsvakter. Och under, vad som i sann rubriksättare-på-aftonbladet-anda endast kan beskrivas som, kuppartade former överraskade gossarna mig med en fin flaska whisky. Jäkligt oväntat och ännu mer uppskattat!

Den här morgonen har mest bestått i att försöka samla ihop instrument och utrustning samt att understödda av intravenöst kaffe och vatten, försöka pussla ihop vad som egentligen hände igår samt när det hände och till viss del om det ens hänt.
Och sen mer flygplan och det är ju alltid kul.

Nu har vi återigen överlämnat vårt hopp, inlåst i en postbur, i Schenkers sadistiska händer. Det behöver ju bara funka en gång till.

Det vart ingen knäck

Nej knäck stod inte att finna igår. Prövningar däremot fanns det gott om, men det gick bra att ta sig igenom dem utan knäck också.



Nytt årsrekord i minsta scen, så ingen behövde frysa. Ett lite slitigt soundcheck då trummorna, som vi för denna spelningen lånar på plats, inte var de hetaste och PAt inte var större än att en kunde få plats med det i en medelrymlig bakficka.
Sen blir jag lite mörk i sinnet när det inte finns någon ansvarig tekniker på plats när en anländer.
Men det var inget att be för utan det var bara att göra det bästa av situationen.



Och bra blev det även om PAt får jobba hårdare än vad det mår bra av.

Den långa resan 3, eller, det var på håret, eller, Det kommer prövningar i livet och då kan det vara bra att ha en knäck

Den gångna veckan blev en prövning för nerverna. Den här helgen är det en helg i Luleå som står på schemat. Och som vi gjort tidigare på norrlandsgiggen så budade vi upp gitarrer, mixerbord och annan viktig utrustning eftersom jag och bandet flyger upp.

Hittills har det fungerat felfritt även om det stundom har varit lite nervöst. Men den här gången höll det på att skita sig grovt. Tydligen så hade de missat något när vagnen skulle med tåget norrut så den blev vackert ståendes i Stockholm och när jag slutligen lyckades få dem att inse att den inte skulle fortsätta stå där så hette det "jaaa, vi ska försöka få upp den i tid men vi kan inte lova något".
Inte alls det svar jag ville ha faktiskt så jag inledde en intensiv telefonterror i en hyllning till den yttersta maktlösheten.

Nåväl, efter en sömnlös natt och ett par mail där de dyrt och heligt lovade att de inte kunde lova något så slutade allt väl och vi anlände till hotellet, nästan precis samtidigt som vagnen, som skickades en vecka tidigare.

Kvällens kontor

Nu är vi soundcheckade, mätta och väntar på att för börja spela. Det är rejält med folk så det här ska nog bli kul!

Det andra julbordet, eller, den dansande laxen

Kväll ett av två i Grisslehamn genomförda. En riktigt trevlig kväll (som det iofs oftast blir)(ibland blir det jättetrevlig också).



Scenen var, som jag redan påpekat, i minsta laget. Som synes ovan, precis så att basen gick in. Men det blev till ett tight och trevligt ljud av det hela.
En hel del cymbaler förstås, så overhead-mickarna fick inte så stor plats i mixen.

Utnämningen kvällens festprisse går helt klart till killen som bestämde sig för att med stor iver och inlevelse, genom dans gestalta en lekande lax. Det är svårt att med ord beskriva händelsen men om ni slår på ett gammalt klipp med Arne Weise och spelar lite rockabilly i bakgrunden får ni en ganska bra känsla av det hela.



Dagen har hittills bjudit på en promenad i Grisslehamn som i sin tur bjöd på en närkontakt med fyra vildsinta, blodtörstiga (jag bara antar) rådjur.
Och ikväll blir det julbord, eventuellt utan bea...