Julbord och den speciella fyllan som hör till

Det är något speciellt med en julbordsfylla. Jag vet inte om det beror på att folk rycks med i det totala frosseri som är julbordet och uppvisar samma beteende när de handlar i baren eller om det finns något extra "nu ska vi släppa loss" över hela konceptet julbord. Däremot vet jag att det är sällan jag önskar mig kravallstaket runt mixplats så mycket som när jag jobbar på ett julbord.
Till dags dato har jag för övrigt ALDRIG haft kravallstaket på ett julbord så...

Helgen som gick nu bjöd på julbord på hemmaplan. Komplett med julrock-show med delar av lokalrevyn. Inget som stack ut på det sättet att det blev svårjobbat så över lag ett trevligt jobb. Kan dock verkligen uppskatta att trummisen körde med eltrummor. En kan för all del ha olika åsikter om det, men det går inte att förneka att det sänker volymen på scenen och ger mig mer kontroll. Att basisten dessutom inte hade någon stärkare utan bara hade sin bas linead* och att jag kunde linea elgitarren direkt från stärkaren gjorde att de enda öppna mickarna** jag hade på scenen var sångmickarna.
Väldigt tacksamt då varken scenen i sig eller rummet i stort är särskilt välljudande.

Det var lite kul att köra på det "gamla" mixerbordet igen också. Det här har inte varit ute så mycket sen vi köpte de nya dLive-borden. Men då de var ute på andra jobb så fick jag ta det här. Och det skötte sig ypperligt så var riktigt kul att jobba med det igen.



*Linea/line-a eller hur fasen en nu ska skriva det. Alltså, signalen koppla direkt från instrumentet till mixern med kabel. Det finns ingen mikrofon med i bilden. T.ex. en kabel från ett elpiano rätt in i mixerbordet.

**Öppen mick. Alltså en mikrofon på scenen som aldrig stängs av utan hela tiden skickar ljud till mixern.

Ett ovanligt projekt, eller, Stål!

Kommer en från den lilla bruksorten Munkfors sitter det ohjälpligt en känsla i ryggraden som säger att stål är fina grejer det. Och det är det ju på det hela taget.
Helgen som var så skulle det hållas en modevisning på hemmaplan med klänningar gjorda i stål. Stål från Munkfors.
Hela storyn bakom de här klänningarnas uppkomst, vad som är så speciellt med just det stålet, var klänningarna synts (bland annat Oscarsgalan och melodifestivalen) osv. kan andra berätta långt mycket bättre.



Uppdraget denna helgen var att förvandla en historisk byggnad, Martinverket i Munkfors (som öppnades 1868 och stängdes 1941), till en snygg visningslokal komplett med läktare, catwalk och ljussättning.
Bara att få till en catwalk som modellerna kunde gå på utan att bryta alla lårben i hela släkten skulle bli en utmaning då golvet i lokalen är ungefär lika jämnt och välbalanserat som Joakim Lamottes humör.



Själva ljussättningen däremot var ett sant nöje. Det krävs inte så många strategiskt placerade lampor för att få en gammal industrilokal att fullkomligt lysa upp.




Slutresultatet blev riktigt bra och uppdragsgivarna var mycket nöjda.