Ljudteknik - Signalkedjor (Video)

Igår gjorde jag en liten videolektion om varför en bör ha koll på signalkedjorna och lite hur en sådan kan se ut. När jag började i den här branschen tyckte jag det var väldigt hjälpsamt att se en signalkedja som en vattenslang. Vattnet (ljudet) börjar rinna vid mikrofonen och sen har en "kranen" vid högtalarna. Sen följer en bara vattnets flöde från mikrofonen och ut i högtalarna.

Det är klart det blir lite mer komplicerat med de digitala mixerbord som används idag då de nästan mer än ett mixerbord, är en dator och då är linjerna inte lika raka längre. Men i grunden är det fortfarande det samma.

Och som jag pratar om i videon. Om inte annat så är sådan här kunskap viktig när något går fel. (Eller för att se till att inget går fel). Har en koll på hur signalkedjan går så blir det mycket lättare att spåra upp var felet ligger så att det snabbt kan åtgärdas.

Ljudteknik - Mikrofonkunskap 1 (Video)

Ok det här är förstås inte för alla. Men det är lite sådan här skit som jag hade gillat om det funnits när jag började i den här branschen. En väldigt kort och förenklad video där jag yrar lite om skillnaderna på de två vanligaste mikrofonsorterna som används idag.

Tanken är väl att de ska bli lite fler sådana här videos framöver så, poppa in och prenumerera på kanalen om ni känner för det.
Och har ni förslag på ämnen för videos så lämna gärna en kommentar. 

Sluta pilla!

En står där mitt under spelningen, bandet spelar för fullt och publiken är med. Så kommer den där gnagande rastlösa känslan.... "jag kanske kan göra det liiite bättre?" Jag står ju ändå där vid mixerbordet. Det förväntas väl av mig att jag vrider på någon ratt eller trycker på någon knapp mest hela tiden?

Det är när en kommer på sig själv med att tänka så som en måste våga ta de lite lugnt. Sätta sig på händerna eller gaffa upp dem i taket. Det enklaste sättet att sabba en mix är att försöka fixa något som redan är bra. Visst, du kanske gör det ännu bättre, men mer troligt är att du kladdar till något.

Exempelvis EQ. För ett tag sedan skulle jag hoppa in och ersätta en tekniker för en show som hen kört ett par gånger. På flera kanaler hittade jag EQ-kurvor som såg ut som den här nedanför.

Den kurvan känns för mig som ett resultat av "hm, kanske kulle vrida lite på den här knappen också". Och visst, det lät helt ok, men det enda (så gott som) som teknikern uppnått är samma resultat som hen skulle fått om hen bara sänkte volymen på hela kanalen med 6dB. Och de kanske en behöver göra ibland, men det är knappast det EQn är till för.

Det är otroligt lätt när en väl börjar pilla, att vrida bort sig och hamna i något som inte gör saken bättre på något sätt.

Jag fick försöka att släppa upp de mesta och hamnade till slut på kurvor som såg mer ut som den här. Inte världens vackraste kurvor på något vis, men det känns iaf mer tydligt att, här och här har jag något problem så därför skär jag bort i de frekvensområdena.

Som tekniker behöver en ibland påminna sig om VARFÖR en står där en står. Är det för min skull? För att klappa mitt ego? Nej mitt jobb är varken mer eller mindre än att koppla samman artisten/artisterna på scen med publiken (ibland hämtar jag öl till logen också).

Och känner du ändå att då måste mata ditt ego kan du alltid börja spela gitarr och blir fingrarna rastlösa kan du alltid få tag på en kopp kaffe.
Håll dig till så få och så små ingrepp i ljudet som möjligt!

Jag älskar trummisar som kan stämma sina pukor! Den fängslande berättelsen om varför jag avskyr att använda EQ:n

Avskyr kanske är att överdriva. Men ju mindre jag behöver använda EQn på en kanal, desto finare känns livet.

Jag minns inte var det var jag hörde det. Om det var Big Mick Hughes (Metallica) eller om det var Dave Rat (Red Hot Chili Peppers) som sa en grej som passade väldigt bra in på hur jag tänkte.
En kanals EQ är till för att fixa något som är fel. Om jag har valt rätt mikrofon och placerat den rätt samt om artisten har ett bra instrument som hen håller i gott skick, så ska jag inte behöva röra kanalens EQ. (ja de finns undantag, sluta grina! Men de tar vi sen)

Men här är just trummisar ett bra exempel och då speciellt pukor. Pukor kan ofta ha någon frekvens som går totalt bananas eller som ringer i evigheters evighet. En tvingas använda så mycket EQ och Gate* att trumman i slutändan låter som en sliten plasthink som din lokala förskola fått lingonsylt levererad i. Så att få till ett bra ljud på pukor, även om en har en bra mikrofon och den är placerad enligt konstens alla regler** kan bli en prövning av ens tålamod.

Men så finns det de där trummisarna som faktiskt kan ta hand om sina trummor. Där en bara höjer upp kanalregeln och pukan låter bra. Inga frekvenser som sticker ut, en fyllig botten och en snygg attack.

Undantagen då?

Well, till att börja med så slänger jag ju allt som oftast på högpassfilter*** på så gott som allt som det inte står baskagge på och det får väl kanske räknas som EQ på sätt och vis.
Sen behöver en ibland göra plats i frekvensspektrumet för att de olika instrumenten ska höras. Baskagge och elbas bråkar t.ex. till viss del om samma utrymme och på samma sätt behöver elgitarrer och sång också oftast komma överens. Men då håller jag mig gärna till minimala justeringar.

*Gate (Noisegate), en fräsig liten sak som, förenklat, stänger av mikrofonen när ljudvolymen understiger en viss inställd nivå.
** Finns det regler? Kanske ett inlägg om hur jag gillar att micka trummor.
***Högpassfilter, Ett filter som tar bort basfrekvenser och bara låter de höga frekvenserna passera.

Kan du höja sången, jag hör bara trummor?!

Det här kommer bli ett nördigt inlägg, så gott som fritt från skojiga anekdoter, så är det det du är ute efter måste jag nog göra dig besviken.
Vill du lära dig lite om ljud kan du gott läsa vidare.
Nej jag gör inga anspråk på att vara jordens ljudorakel och det jag säger ska inte tas som en absolut sanning. Mer en spänstig kombination av våldsamma förenklingar, erfarenhet, sunt förnuft och en liten nypa kunskap.

"Kan du höja sången, jag hör bara trummor?!"
Spännande frågeställningar som den, eller variationer på det temat, dyker upp någon gång då och då. Och nu i helgen var en sådan gång.

Det kom fram en lagom slirig gentleman för att upplysa mig om att jag minsann behövde höja volymen på sången, där han satt hörde han bara trummor.

Det finns grovt räknat 788 anledningar till varför mannen i fråga hade den upplevelsen, de flesta handlar om att han är för full. Så tror jag dock inte det var i det här fallet, faktiskt.
Det går inte att kategoriskt avfärda alla som har åsikter (och det kommer folk ha), hur publiken upplever musiken är trots allt det jag är där för att ta hand om.
Nedan kommer jag lätt gå igenom att par tänkbara anledningar till mannens upplevelse.

1. Bas = Rånare
Basljud är på många sätt likt en rånare. (Utan att för det dra några liknelser mellan basister och tidigare nämnde yrkesgrupp) Bas trivs helt enkelt i hörn, gärna mörka fuktiga hörn. Om den här mannen satt och lyssnade i ett hörn långt bak i lokalen kommer han troligtvis uppleva basljudet som mycket starkare än vad de mitt på golvet gör.

2. Folk äter ljud
Den här gången var det en dansbana framför scenen, med rätt många som dansande par. Längst bak i lokalen stod borden från julbordet kvar. Det var här bak som mannen satt. Hans öron var mycket lägre i höjd än allt folk som dansade framför honom. Kort sagt, det var väldigt många svettiga kroppar mellan högtalarna och hans öron.
När högre frekvenser (ex sång) träffar ett dansande par tappar det lite energi och när det gått igenom, låt säga 50 kroppar, är det inte mycket ljud kvar. Bas däremot är lite som en bulldozer i det här avseendet. Ska du stoppa bas behöver du bra mycket grövre saker än den genomsnittliga julbordsfrossaren.
Kort sagt, när ljudet väl nådde vår kära lyssnare fanns ingen sång kvar.

3. Syns inte, hörs inte
Det här fallet är väl egentligen mycket likt det ovan. Men en trevlig liten tumregel är att om du inte ser högtalaren så kommer du heller inte höra den.
Självklart kommer du höra ljud, men främst en massa otydliga, grötiga reflexer från väggar och annat skrot. Ja och bas förstås. Alltid bas. Bas bryr sig inte om du ser den eller inte.
Det behöver ju inte vara folk som är i vägen heller. Högtalarna kan peka fel, eller du kan stå alldeles för långt åt sidan eller vad det nu kan handla om.

4. Syns inte, hörs inte (ja igen)
Om frontljuset inte är tillräckligt, så sångarens ansikte (främst mun) inte syns tydligt, kommer folk automatiskt uppleva att sången hörs dåligt. Jag kan inte förklara det, det har inte med ljud att göra. Det är sådana där hjärnspöken.

I helgens fall är jag rätt säker på att det främst handlade om anledning nummer två. Mannen satt långt bak, mycket lägre än allt folk som stod (dansade) framför honom. Hans huvud befann sig långt under var högtalarna nådde.
Vad kunde en ha gjort åt det här då?

1. Högtalarna kunde ha hängts högre upp. Det hade gjort att ljudet nått längre bak i lokalen. I den här lokalen hade det nog å andra sidan inte hjälpt så mycket då det hade lett till att ljudet gått i hinder som hängde från taket istället.

2. Jag kunde ha gasat på sången ännu mer. Det hade kanske (troligtvis inte) gått att med rent våld hamra ljudet genom den dansande hopen. Inte heller helt praktiskt då jag hade haft en hel del brustna trumhinnor, tinnitus och annat svårt fysiskt lidande att svara för.

3. Jamen sluta sitta där bak och fisa, kom fram och häng med i festen!

Nu blev det ett ganska långt inlägg och är du fortfarande med och läser är jag lite imponerad. Det blir frågor på tisdag.