Utan palt i Pite

Hemma från Piteå utan att ha sett så mycket som en smula palt. Det skulle kunna ses som ett totalt misslyckande om det inte vore för den där oxfilén som fortfarande, två dagar senare, får mig att gå runt och småle sådär fånigt. Ungefär som efter den första kyssen. Något en sent kommer glömma. Oxfilén alltså, inte kyssen. Den har jag glömt sen länge. Den var säkert inget vidare.

Lördagsspelningen då? Jo men den gick bra den också. Dubbelt så mycket folk som kvällen innan, folk på dansgolvet från låt nummer ett, gott om skinnvästar och den klassiska "en häl i backen och pekfingrarna som pistoler"-dansen.



Det var också kul att stöta på ett Nexo-PA som inte gjorde mig besviken. Fast det borde gjort det.
Det hade alla förutsättningar för att bli katastrof. Scenen var byggd i ett hörn, med publiken på en lite udda vinkel så högtalarna blev inte att hänga i linje. Den ena något längre bak än den andra vilket skulle kunna (borde) ge oerhört tråkiga fasfel i lokalen. Men, det, liksom blev inte så.

Kanske hjälpte avsaknaden av väggar till. (Jo de hade väggar på hotellet men, själva lokalen var byggd som, skit samma, inga väggar!) Utan väggar så slapp jag en hel del reflexer och det gjorde livet mycket enklare.

Nu är det tillbaka till att som en hök bevaka schenkers webbsida och se hur det går för "Vagnen" på sin resa från Piteå till Grisslehamn. Än så länge har den inte rört sig en meter och det är inte optimalt för min vilopuls.

Det första julbordet, eller, Vad var det som hände?

Gårdagen blev en riktigt trevlig företeelse, full av erfarenheter, överraskningar och lärdomar. Visste ni t.ex. att i Piteå har en bearnaise på julbordet? Inte? Nu vet ni.
Visste ni också att just bea går magiskt dåligt ihop med prinskorv? Inte? Då har ni lärt er två saker idag.

Spelningen i sig var väldigt bra. Gossarna var på topp och det gick inte att ta miste på att de trivdes på scen.
Ljudet satt också där det skulle. Det är lite klurigt ibland med lite tidigare spelningar för sittande (till att börja med) publik som nyss var mitt i maten. Det går liksom inte att gå ut med fullt blås. Då sätter de glöggen i vrångstrupen och så blir det dålig stämning. En får börja lite mjukt och fint och successivt jobba upp masterfadern.

Dessutom, den här helgen använder vi inhyrda förstärkare och trummor. De flesta av mickarna är också inhyrda så det krävdes lite extra meckande innan jag fick det dit jag ville.

Kvällens överraskning var när Jon fick den briljanta idén att fråga en ung kille i publiken om inte han kanske vill komma upp på scenen och spela en låt med dem? Efter lite övertalning och en låts betänketid kommer killen upp, klart nervös, och jag står och hoppas innerligt att Jon hänger på honom den akustiska gitarren, eftersom jag då helt kan döda ljudet på den om det visar sig att killen inte kan spela för fem öre.
Till min fasa (nåja) så hänger Jon på honom sin elgitarr, kan jag inte döda det ljudet då? Jovisst, i PAt. Men stärkaren på scen kommer ju låta vad jag än gör. Jag är ganska övertygad om att en akustisk katastrof ligger runt hörnet, det är liksom inte som att jag förväntar mig att en nervös liten kille ska kliva upp på scenen, få en gitarr som är större än honom  hängd runt halsen och utan att ha repat en ton tillsammans med bandet, totalt äga ut hela Piteå.

Eller?

Jävlar så fel jag hade...
Och bea gick dessutom rätt bra ihop med köttbullar...
Och ikväll är det dags igen...

Pite havsbad, eller, Den långa resan 2

Veckan har varit fylld av spänning. Sällan har en försändelse övervakats så frenetiskt som den vagn med instrument och mixer vi skickade upp mot Piteå i måndags. När schenkers sida äntligen medgav att den kom fram i torsdags gick istället funderingarna över till vilket skick allt var i nu när det väl var framme.
Men snyggt skott schenker, allt var i prima kondition och som en jäkla bonus hade den lokala ljudleverantören packat upp allt och riggat så gott det gick enligt stageploten så det var nästan bara att kliva in, starta mixern och sätta igång att skruva.
Sen att stageploten behöver uppdateras och således är full av småfel är en annan sak.



Första julshowerna med TopCats denna helgen alltså. Nu är vi soundcheckade och klara, sitter på våra rum och är osociala, som sig bör.
Ganska tidigt gig ikväll, tror det var dags på scen 20:30. Ändå rätt skönt med tanke på att dagen började 04:00 i morse.
Men vi fick flyga flygplan och det är ju alltid kul.



Nu är det snart middag och allt pekar väl på årets första julbord.