Turnédagbok del 6, eller, Filmtajm igen!

Helgen som gick spelade vi först i Örebro och sen in Sundsvall. En måste ju skicka en tanke av tacksamhet till den som bokade turnéstoppen. Normalt sett är vi färdiga med nedrigg och incheckade på hotellet någon gång mellan 00:30 och 01:00 på natten. Vilket när allt är sagt och gjort är jäkligt bra och bekvämt. Men när en ska spela i Sundsvall dagen efter och en ska gå upp 05:00 för att sedan köra bil en halv evighet så blir de ändå lite trögt.

Hjalmar Bergman-teatern i Örebro

Men båda konsertlokalerna var bra, stora rymliga scener med bra lösningar för ström och andra kablar. Det enda trista var själva inlastet i Örebro som var nere i ett garage där vi inte tog oss in med lastbil utan vi hade fått packa om allt till två minibussar. Det är klart de funkade det också men istället för att lasta av (och på) på 15 minuter tog det nog närmre timmen nu när vi måste flytta bilar fram och tillbaka och lyfta mycket mer.

Tonhallen i Sundsvall

Annars var det ett par stabila insatser av bandet (som alltid) och all utrustning fungerade som den skulle, så jag hade kul hela helgen. De var lite bekymmer i Sundsvall med radiostörningar på in ear-systemen men jag lyckades hitta lite tom luft åt dem till slut.

Jag passade också på att spela in en liten genomgång av mix-systemet för turnén. Lägger med den videon här under.

Nu har vi en liten paus med den här turnén i ca tre veckor innan det är dags för några helger till.

Turnédagbok del 3, eller, Ingen promenadseger

Helgens turnéstopp var Jönköping och Västerås, två fina och genomtänkte konserthus som på det hela taget var ganska lätta att arbeta i. OM det inte vore för Murphys lag. 

Vid första stoppet i Jönköping hade vi ganska bra med tid på oss att bygga så jag tog lite extra tid för mig själv att grundligt scanna igenom radiofrekvenserna i luften för att vara säker på att inget skulle störa mina trådlösa system. Allt som allt använder vi 14 trådlösa system på scenen. 5 stycken är In ear-systemen. Sen är det två trådlösa mikrofoner och så sitter det trådlösa system på bas, två saxofoner och fyra gitarrer. Jag fick även äntligen en nätverkslina över till andra sidan scenen där mottagarna för de trådlösa systemen för gitarrerna sitter så att jag från min plats kan övervaka alla system om något skulle gå fel. 

Monitorplats med övervakning av alla trådlösa system på iPaden

Luften var i alla fall så gott som tom och det låg absolut inget och störde i de frekvensområden där våra system ligger. Perfekt! Jag var inte sugen på strul med det trådlösa idag. 

Men så enkelt skulle det inte gå. Jag hade för säkerhets skull tagit mig en promenad över scenen med det in ear-systemet jag har på mig för att kolla så att allt var lugnt och jag hade inga problem. Men så fort den första artisten startade sitt system så började det roliga. Det var störningar, på alla in ears! (Utom mina). Jahopp, bara att börja söka om deras frekvenser. Jag provade frekvens efter frekvens men inget hjälpte. Jag började känna att det var något annat som var fel, så jag flyttade runt antennerna för att se om det skulle hjälpa något, vilket det inte gjorde. Jag provade olika antennkablar, till ingen nytta. Jag slet upp instruktionsboken och följde den steg för steg för att på nytt söka in en ny lista med frekvenser... nope... Någonstans här börjar en fundera lite över livet och om det verkligen är värt det. Och inte blir det bättre när FoH-teknikern lite lojt spatserar fram och lite ledigt undrar "öh, ska inte den här lampan lysa?"..... .... .... jo det skulle den! 

Hade jag hållit på i över en halvtimme med att försöka få rätsida på allt och så hade jag helt enkelt glömt att slå på den mackapären som tar emot signalen från alla sändare och skickar ut dem till antennerna? Eller? Den slås ju aldrig av! Det visade sig till slut att strömadaptern till den var trasig så den skickade helt enkelt inte ut någon signal till antennen. Och att det systemet jag hade fungerade berodde helt enkelt på att mitt system ligger på en egen (normalt sett sämre) antenn. 

Lyckligtvis hade jag med en hoper små reservantenner så jag fick helt enkelt sätta en antenn på varje sändare och så fungerade allt felfritt sedan. 

Kablar där artister ska passera ska ligga still

Lördagen i Västerås blev, när en jämför, rena promenadsegern. Lite tråkigare inlast med hiss och grejer, men en mycket hjälpsam hustekniker, bra lokaler och framför allt. Inget strul med det trådlösa. 

Däremot en hörselslinga som störde gitarrerna så till den milda grad att vi helt enkelt fick be att få den avstängd. 

I slutändan blev det två bra spelningar denna helgen också där bandet levererade det de skulle och publiken var rejält med på noterna. Fortsätter det såhär kommer det inte vara några problem att ha kul ända in i december.

Turnédagbok, del 2, eller, Vi sitter i samma bil

Första helgen med Creedence Tribute innehöll tre spelningar i Skellefteå, Luleå och Umeå och däremellan en helt orimlig mängd med asfalt. Men det hör ju till det också. Jag fick en hel del tid att plugga manualer iaf så det var ju alltid något.

Första dagen i Skellefteå var ju lite speciell i och med att det var turnépremiär. Det är alltid lite extra spänt när det är första gången vi bygger just den här scenen och en försöker få till så smarta och smidiga lösningar som möjligt. Dels för att det ska fungera bra för artisterna men också för att det ska gå snabbt och enkelt för oss att bygga och riva varje dag.
Det märks också på bandet att det finns en spänd förväntan, en känsla av att "nu gäller det" i luften.

Första spelningen gick bra.... till en början. Alltså visst, den gick ju bra, men helt problemfri får en premiär aldrig vara. Ungefär halvvägs in i första avdelningen kommer en av killarna fram till mig och säger att han har drop-outs* i sina in-ears. Jahopp, inte så mycket jag kan göra just där och då utan vi kör på fram till paus som låg kanske fyra-fem låtar bort.
Ungefär 30 sekunder senare kommer två killar till och har samma bekymmer. Och detta trots att vi ändå spenderat ett par timmar med att repa på samma scen tidigare under dagen, utan problem. Trådlöst är ondskefullt helt enkelt. Så jag fick snällt spendera 20 minuter av pausen med att söka om alla trådlösa mottagare för att hitta nya rena kanaler. Men det löste problemet iaf.

Dagen efter spelade vi i Luleå. Normalt sett ska vi få komma in klockan 11:00 på förmiddagen och börja bygga scenen. Denna gången skulle vi få tillgång till scenen först 14:00. Jag lyckades fjäska till mig en timme till men 13:00 skulle ändå bli stressigt. Lyckligtvis var det ett jäkligt välbyggt konserthus så det var i princip att lasta rakt från lastbilen in på scenen. Så vi hann så gott som färdigt med allt innan bandet dök upp.

Lördagen spenderades i Umeå och om Luleå var lättarbetat så tog Umeå alla priser. Hela vägen från Luleå satt jag med ångest över att behöva lasta ur mitt i en obehaglig höststorm med regn och rusk men när vi dök upp i Umeå så var det bara att backa in hela lastbilen i konserthuset, fälla ner lämmen och sen rulla av allt rakt in på scenen. Bättre början på en arbetsdag är svårt att ha.

Äntligen hade vi lite gott om tid innan gig också vilket lärde mig att en ska inte ta saker och ting för givet. In ear-systemen är bandets egna och de var inställda på mono. Jag utgick i min enfald från att det var så bandet ville ha det och tänkte inte mer på det. Men nu när vi hade tid att pyssla lite visade det sig att då var inte fallet. De skulle såklart ha stereo i öronen. Självklart skulle jag inte ha utgått från något utan ha frågat bandet om det var rätt inställt på deras utrustning. Men men, nu fick vi ordning på det ändå.

Allt som allt, stående ovationer tre kvällar i rad och 210 mil i lastbil. Inte så illa för en vecka i september!

*Drop-outs. Trådlösa In-ears är i grunden inget mer än radiosändare med mottagare. Ibland blir det störningar på den frekvensen radion sänder på och det kan få mottagaren att tappa kontakten och det blir helt enkelt tyst i artistens öron. Inte alls något bra.