Tack för i år Norrland, eller, Vad blev klockan igår egentligen?

På väg hem efter den sista spelningen i Norrland för i år. Två kvällar på Hotell Savoy i Luleå.
Andra kvällen var riktigt ösig. Självklart jättekul om ändå lite mindre kul för en annan då mixplats denna gång fick bli på ett bord mer eller mindre mitt på dansgolvet utan någon form av kravallstaket eller ens en liten menlös lapp. Så halvvägs genom konserten fick jag parkera vänsterarmen så stadigt det gick mot mixern och låta den agera stötdämpare.
Men men, både jag, mixer och publik överlevde.



Ljudanläggningen var med facit i hand helt klart för liten för lokalen. Frågan är dock om det egentligen var någon katastrof? På dansgolvet framför scen räckte den mycket bra. Och längst bak i lokalen, vid baren var volymen klart lägre så det gick att beställa en öl utan att för den skull behöva skrikspotta ihjäl den stackars bartendern. För ändamålet kanske anläggningen var rätt bra trots allt.

Vakterna på hotellet var också helt suveräna. Det får en inte alltid anledning att säga, men de var trevliga, alerta och hjälpsamma. Dessutom lyckades de hålla koll på Lilja och det är ingen liten uppgift.



Efter gigget körde vi en livesändning på facebook från backstage, med lite musik och ordningsvakter. Och under, vad som i sann rubriksättare-på-aftonbladet-anda endast kan beskrivas som, kuppartade former överraskade gossarna mig med en fin flaska whisky. Jäkligt oväntat och ännu mer uppskattat!

Den här morgonen har mest bestått i att försöka samla ihop instrument och utrustning samt att understödda av intravenöst kaffe och vatten, försöka pussla ihop vad som egentligen hände igår samt när det hände och till viss del om det ens hänt.
Och sen mer flygplan och det är ju alltid kul.

Nu har vi återigen överlämnat vårt hopp, inlåst i en postbur, i Schenkers sadistiska händer. Det behöver ju bara funka en gång till.

Det vart ingen knäck

Nej knäck stod inte att finna igår. Prövningar däremot fanns det gott om, men det gick bra att ta sig igenom dem utan knäck också.



Nytt årsrekord i minsta scen, så ingen behövde frysa. Ett lite slitigt soundcheck då trummorna, som vi för denna spelningen lånar på plats, inte var de hetaste och PAt inte var större än att en kunde få plats med det i en medelrymlig bakficka.
Sen blir jag lite mörk i sinnet när det inte finns någon ansvarig tekniker på plats när en anländer.
Men det var inget att be för utan det var bara att göra det bästa av situationen.



Och bra blev det även om PAt får jobba hårdare än vad det mår bra av.

Den långa resan 3, eller, det var på håret, eller, Det kommer prövningar i livet och då kan det vara bra att ha en knäck

Den gångna veckan blev en prövning för nerverna. Den här helgen är det en helg i Luleå som står på schemat. Och som vi gjort tidigare på norrlandsgiggen så budade vi upp gitarrer, mixerbord och annan viktig utrustning eftersom jag och bandet flyger upp.

Hittills har det fungerat felfritt även om det stundom har varit lite nervöst. Men den här gången höll det på att skita sig grovt. Tydligen så hade de missat något när vagnen skulle med tåget norrut så den blev vackert ståendes i Stockholm och när jag slutligen lyckades få dem att inse att den inte skulle fortsätta stå där så hette det "jaaa, vi ska försöka få upp den i tid men vi kan inte lova något".
Inte alls det svar jag ville ha faktiskt så jag inledde en intensiv telefonterror i en hyllning till den yttersta maktlösheten.

Nåväl, efter en sömnlös natt och ett par mail där de dyrt och heligt lovade att de inte kunde lova något så slutade allt väl och vi anlände till hotellet, nästan precis samtidigt som vagnen, som skickades en vecka tidigare.

Kvällens kontor

Nu är vi soundcheckade, mätta och väntar på att för börja spela. Det är rejält med folk så det här ska nog bli kul!

Prinskorv är inte ens gott

Helgen bjöd på ett PA som jag inte stött på förut, QSC.
Inte det dyraste ljudet i år men tight och bra i botten och bra tydlighet i toppen. Däremellan var det lite fattigt men det behöver inte alltid vara katastrof. Denna gång var ju scenen och lokalen ganska liten så det läckte ganska mycket grumligt lågt mellanregister direkt från scenen.



Julbordspubliken är också en speciell publik. De flesta tycks behöva sitta och guppa i takt ett par låtar för att syltan och prinskorven liksom ska guppa på rätt plats innan de orkar upp på dansgolvet och släppa loss. Men till sist kommer de dit.



Dessutom väldigt trevligt hotell med ambitiös och trevlig personal. Sånt uppskattas alltid!

Nu är det Luleå som är näst på tur. Det ska flygas igen och utrustningen ska åka med Schenker. Nerverna på helspänn.