Ljudteknik - Signalkedjor i verkligheten (Video)

För några veckor sedan gjorde jag en video om hur signalkedjan från mikrofon till mixerbord ser ut, och i den här videon visar jag hur det ser ut i praktiken.

Som vanligt, frågor mm lämnas med fördel bland kommentarer så svarar jag så gott det går.

Turnédagbok del 8, eller, det bittra slutet

Så var de två sista helgerna på höstturnén avklarade. Förra helgen besökte vi Norrköping och Karlstad och den här helgen var det Stockholm och Eskilstuna som fick sitt.

Alla de fyra sista gigen gick på det hela riktigt bra. Det märktes att vi alla har ett antal spelningar i ryggen. Det är bara små justeringar som görs varje kväll, blandat med någon som vill testa något nytt.

Som t.ex. i Karlstad där jag testkörde en ny antenn till de trådlösa mikrofonerna och instrumenten på scen. Och den gjorde ett riktigt bra jobb så det var ju succé.

Och för min egen del så lär en sig mer och mer vad varje artist behöver höra i sina öron för att kunna göra en bra spelning. Skillnaden blir rätt tydlig när en jämför med första spelningarna då en jobbar helt efter artisternas små vinkningar och tecken om små justeringar de behöver. De sista spelningarna kunde jag justera mycket mer på eget initiativ för att hitta den mix de behövde.

Men så har vi de där lite vemodiga i att allt har ett slut. Eller ja, jag ska inte va överdramatisk. Det ser ut att bli en sväng till våren också. Men jag gillar inte att ta saker för givet. Hur som, sista giget på turnén så måste de ju va lite bus. Så jag körde helt enkelt berättarens röst genom en pitch shifter så att han lät som Musse Pigg. Självklart bara i artisternas öron, jag vill ju inte förstöra showen. Men det var ändå kul att se deras miner och hur basisten som precis då var på väg fram till mig för att be om något helt plötsligt bröt ihop i skratt.

Hur som helst, jag har haft fruktansvärt kul med det här i höst och det har varit ett rent nöje att jobba med Creedence Tribute! Jag hoppas verkligen det blir fler gånger.

Nu närmast är det säsong för julshower!

Få saker är så uppskattade (speciellt i höstrusket) som när det går att backa in hela lastbilen bakom scenen!

Lokomotivet i Eskilstuna, lite fräsig lokal ändå

Fint med gig på hemmaplan också (Karlstad CCC)

Stadig hiss som tog hela lastbilslasset i en vända

Sveriges första dLive (Cirkus, Skandiascenen)

Turnédagbok del 6, eller, Filmtajm igen!

Helgen som gick spelade vi först i Örebro och sen in Sundsvall. En måste ju skicka en tanke av tacksamhet till den som bokade turnéstoppen. Normalt sett är vi färdiga med nedrigg och incheckade på hotellet någon gång mellan 00:30 och 01:00 på natten. Vilket när allt är sagt och gjort är jäkligt bra och bekvämt. Men när en ska spela i Sundsvall dagen efter och en ska gå upp 05:00 för att sedan köra bil en halv evighet så blir de ändå lite trögt.

Hjalmar Bergman-teatern i Örebro

Men båda konsertlokalerna var bra, stora rymliga scener med bra lösningar för ström och andra kablar. Det enda trista var själva inlastet i Örebro som var nere i ett garage där vi inte tog oss in med lastbil utan vi hade fått packa om allt till två minibussar. Det är klart de funkade det också men istället för att lasta av (och på) på 15 minuter tog det nog närmre timmen nu när vi måste flytta bilar fram och tillbaka och lyfta mycket mer.

Tonhallen i Sundsvall

Annars var det ett par stabila insatser av bandet (som alltid) och all utrustning fungerade som den skulle, så jag hade kul hela helgen. De var lite bekymmer i Sundsvall med radiostörningar på in ear-systemen men jag lyckades hitta lite tom luft åt dem till slut.

Jag passade också på att spela in en liten genomgång av mix-systemet för turnén. Lägger med den videon här under.

Nu har vi en liten paus med den här turnén i ca tre veckor innan det är dags för några helger till.

Turnédagbok del 4, eller, äntligen så hände det!

Jepp, jag gjorde äntligen bort mig så det fladdrade om det. Men mer om det senare...

Helgen utspelade sig i Falköping och Vara. Att 3 ynka mil kan göra så enorm skillnad är riktigt fascinerande.
Falköping erbjöd en för all del trevlig stadsteater som andades härligt 70-tal på alla vis. Scenen var stor, rymlig och tämligen lätt att arbeta på med en perfekt inlastning, lastbrygga och sen rulla 10m så är en mitt på scengolvet.

Men en så oerhört tråkig lokal rent ljudmässigt. Svårt att sätta fingret på exakt vad det var men, de blev ett hårt och tråkigt ljud som studsade på massa underliga sätt så de inte gick att få de som bra som en kanske hade velat. Men publiken var på ett riktigt festhumör i klass med Nordvärmland. De fick bra nära bära ut folk efteråt.

Vara, var raka motsatsen, också en helt underbar scen att jobba på. Och en mycket hjälpsam scentekniker, trots att han var från Hagfors. Men lokalen lät helt fantastiskt. Och publiken kunde gå ut för egen maskin efter gig. Enda nackdelen med Konserthuset i Vara, var att det låg ca 200m från brandstationen, vilket innebär massa häftig (och antagligen viktig) radiotrafik, vilket innebär ett helt igengrötat luftrum där jag skulle försöka trycka in mina trådlösa kanaler. Det gick, men krävde lite pillande.

De röda staplarna är alltså radiosignaler som skulle störa mina mottagare

Men det var då här missen kom. I pausen mellan andra och första set hade jag stängt av ljudet på sångarens gitarr för att slippa ha en förstärkare som står på scen och brummar och lever om. Och innan de startar akt två så slår jag givetvis på ljudet på den igen (något som måste göras från hans pedalbord mitt på scenen). Första låten börjar och jag får en känsla av att jag har glömt slå på sångarens mikrofon. Kollar det och ser att den är på. Så halvvägs genom låten ska ha börja spela gitarr.... men de kommer ingen gitarr. Men han spelar ju. Och han tittar på mig och signalerar något. Som jag inte riktigt begriper. Och så kommer jag på vad han menar. Skit också. Det var bara att bita ihop och kliva ut på scenen och slå på ljudet på gitarren. Säkert ingen som märkte något, alls. Typiskt...

Nästa helg är det Östersund och Bollnäs som ska besökas

Turnédagbok del 3, eller, Ingen promenadseger

Helgens turnéstopp var Jönköping och Västerås, två fina och genomtänkte konserthus som på det hela taget var ganska lätta att arbeta i. OM det inte vore för Murphys lag. 

Vid första stoppet i Jönköping hade vi ganska bra med tid på oss att bygga så jag tog lite extra tid för mig själv att grundligt scanna igenom radiofrekvenserna i luften för att vara säker på att inget skulle störa mina trådlösa system. Allt som allt använder vi 14 trådlösa system på scenen. 5 stycken är In ear-systemen. Sen är det två trådlösa mikrofoner och så sitter det trådlösa system på bas, två saxofoner och fyra gitarrer. Jag fick även äntligen en nätverkslina över till andra sidan scenen där mottagarna för de trådlösa systemen för gitarrerna sitter så att jag från min plats kan övervaka alla system om något skulle gå fel. 

Monitorplats med övervakning av alla trådlösa system på iPaden

Luften var i alla fall så gott som tom och det låg absolut inget och störde i de frekvensområden där våra system ligger. Perfekt! Jag var inte sugen på strul med det trådlösa idag. 

Men så enkelt skulle det inte gå. Jag hade för säkerhets skull tagit mig en promenad över scenen med det in ear-systemet jag har på mig för att kolla så att allt var lugnt och jag hade inga problem. Men så fort den första artisten startade sitt system så började det roliga. Det var störningar, på alla in ears! (Utom mina). Jahopp, bara att börja söka om deras frekvenser. Jag provade frekvens efter frekvens men inget hjälpte. Jag började känna att det var något annat som var fel, så jag flyttade runt antennerna för att se om det skulle hjälpa något, vilket det inte gjorde. Jag provade olika antennkablar, till ingen nytta. Jag slet upp instruktionsboken och följde den steg för steg för att på nytt söka in en ny lista med frekvenser... nope... Någonstans här börjar en fundera lite över livet och om det verkligen är värt det. Och inte blir det bättre när FoH-teknikern lite lojt spatserar fram och lite ledigt undrar "öh, ska inte den här lampan lysa?"..... .... .... jo det skulle den! 

Hade jag hållit på i över en halvtimme med att försöka få rätsida på allt och så hade jag helt enkelt glömt att slå på den mackapären som tar emot signalen från alla sändare och skickar ut dem till antennerna? Eller? Den slås ju aldrig av! Det visade sig till slut att strömadaptern till den var trasig så den skickade helt enkelt inte ut någon signal till antennen. Och att det systemet jag hade fungerade berodde helt enkelt på att mitt system ligger på en egen (normalt sett sämre) antenn. 

Lyckligtvis hade jag med en hoper små reservantenner så jag fick helt enkelt sätta en antenn på varje sändare och så fungerade allt felfritt sedan. 

Kablar där artister ska passera ska ligga still

Lördagen i Västerås blev, när en jämför, rena promenadsegern. Lite tråkigare inlast med hiss och grejer, men en mycket hjälpsam hustekniker, bra lokaler och framför allt. Inget strul med det trådlösa. 

Däremot en hörselslinga som störde gitarrerna så till den milda grad att vi helt enkelt fick be att få den avstängd. 

I slutändan blev det två bra spelningar denna helgen också där bandet levererade det de skulle och publiken var rejält med på noterna. Fortsätter det såhär kommer det inte vara några problem att ha kul ända in i december.

Turnédagbok, del 2, eller, Vi sitter i samma bil

Första helgen med Creedence Tribute innehöll tre spelningar i Skellefteå, Luleå och Umeå och däremellan en helt orimlig mängd med asfalt. Men det hör ju till det också. Jag fick en hel del tid att plugga manualer iaf så det var ju alltid något.

Första dagen i Skellefteå var ju lite speciell i och med att det var turnépremiär. Det är alltid lite extra spänt när det är första gången vi bygger just den här scenen och en försöker få till så smarta och smidiga lösningar som möjligt. Dels för att det ska fungera bra för artisterna men också för att det ska gå snabbt och enkelt för oss att bygga och riva varje dag.
Det märks också på bandet att det finns en spänd förväntan, en känsla av att "nu gäller det" i luften.

Första spelningen gick bra.... till en början. Alltså visst, den gick ju bra, men helt problemfri får en premiär aldrig vara. Ungefär halvvägs in i första avdelningen kommer en av killarna fram till mig och säger att han har drop-outs* i sina in-ears. Jahopp, inte så mycket jag kan göra just där och då utan vi kör på fram till paus som låg kanske fyra-fem låtar bort.
Ungefär 30 sekunder senare kommer två killar till och har samma bekymmer. Och detta trots att vi ändå spenderat ett par timmar med att repa på samma scen tidigare under dagen, utan problem. Trådlöst är ondskefullt helt enkelt. Så jag fick snällt spendera 20 minuter av pausen med att söka om alla trådlösa mottagare för att hitta nya rena kanaler. Men det löste problemet iaf.

Dagen efter spelade vi i Luleå. Normalt sett ska vi få komma in klockan 11:00 på förmiddagen och börja bygga scenen. Denna gången skulle vi få tillgång till scenen först 14:00. Jag lyckades fjäska till mig en timme till men 13:00 skulle ändå bli stressigt. Lyckligtvis var det ett jäkligt välbyggt konserthus så det var i princip att lasta rakt från lastbilen in på scenen. Så vi hann så gott som färdigt med allt innan bandet dök upp.

Lördagen spenderades i Umeå och om Luleå var lättarbetat så tog Umeå alla priser. Hela vägen från Luleå satt jag med ångest över att behöva lasta ur mitt i en obehaglig höststorm med regn och rusk men när vi dök upp i Umeå så var det bara att backa in hela lastbilen i konserthuset, fälla ner lämmen och sen rulla av allt rakt in på scenen. Bättre början på en arbetsdag är svårt att ha.

Äntligen hade vi lite gott om tid innan gig också vilket lärde mig att en ska inte ta saker och ting för givet. In ear-systemen är bandets egna och de var inställda på mono. Jag utgick i min enfald från att det var så bandet ville ha det och tänkte inte mer på det. Men nu när vi hade tid att pyssla lite visade det sig att då var inte fallet. De skulle såklart ha stereo i öronen. Självklart skulle jag inte ha utgått från något utan ha frågat bandet om det var rätt inställt på deras utrustning. Men men, nu fick vi ordning på det ändå.

Allt som allt, stående ovationer tre kvällar i rad och 210 mil i lastbil. Inte så illa för en vecka i september!

*Drop-outs. Trådlösa In-ears är i grunden inget mer än radiosändare med mottagare. Ibland blir det störningar på den frekvensen radion sänder på och det kan få mottagaren att tappa kontakten och det blir helt enkelt tyst i artistens öron. Inte alls något bra.

Hazy Dizzy

Helgen som gick hade jag nöjet att få jobba på Scalateatern i Karlstad. Och vilket nöje det var. Det är inte alltid en blir så bortskämd med genomtänkta och praktiska lösningar för en stackars tekniker. Dra en Cat-kabel* till mixplats? Glöm det, det tar bara tid. Koppla in dig i den här väggpanelen bara så kan du plocka ut det där uppe.

Alltså, var jag än stod i lokalen kändes det som om det aldrig var längre än 2m till närmaste kopplingspanel. Dessutom rikligt tilltagen panel för ström, gott om scenyta, rymligt och trevligt bakom scen och i loger och som en jäkla bonus. Två tusen olika gångar, avsatser, stegar, mm att leka ljudninja på. Jag kan eventuellt ha varit katt i mitt tidigare liv. Eller så är det bara så att jag får erkänna att jag många gånger tycker det som händer bakom scenen är minst lika, om inte mer, spännande än det som händer PÅ scenen.

Bandet för kvällen (Hazy Dizzy) var att AC/DC-tributeband som ett producentbolag skulle testköra inför en eventuell turné. Det där med tributeband kan ju va lite både och men Creedence tribute levererar ju så det smäller om det så jag fick väl ge dessa en chans också och än en gång blev jag positivt överraskad. (Det har verkligen varit mycket av den varan i sommar).

Jag blev lite nervös när de kom och varje gitarrist, i en inte allt för stor teaterlokal, rullade in varsina två 4*12-lådor till sina Marshall-spela-sviiinhögt-toppar. Och visst, efter första låten på soundcheck fick jag lite snällt be dem att sänka. Det lät bra innan de sänkte, men det var ändå såpass högt att jag inte hade någon kontroll på gitarrerna**. Men lydiga som gitarrister alltid är (?) så sänkte de och det gick att få till något riktigt bra av det hela.
Jaha men lät de som AC/DC då? Nå med min blygsamma kunskap om sagda band så måste jag säga att det var riktigt likt. Och publiken var verkligen med på noterna från första ackord. Det får ju ändå räknas som bra betyg.

*Cat-kabel (Cat5, Cat5e, Cat6 osv.) Helt enkelt en vanlig jäkla nätverkskabel. Kopplar ihop mixerbordet med mixracken på scen. 

**Ingen kontroll, vadå ingen kontroll? Ja alltså, som i det här fallet, det lät bra. Men hade jag velat sänka gitarrerna i mixen hade jag precis noll chans att göra det eftersom deras förstärkare var lika höga, om inte högre, än PA:t. Så, när de sänkte gitarrerna var det jag som bestämde hur mycket gitarr publiken skulle höra. Dvs, jag fick kontroll.

Live at Heart, eller, Vad var det som hände?

En del jobb en kommer in på får en direkt att ångra att en tackade ja. Det här var helt klart ett sådant tillfälle.
Lyckligtvis hade jag i det här fallet totalt fel och det blev ett par riktigt intressanta och utmanande dagar i Örebro.

Vill ni veta mer om just Live at Heart så rekommenderar jag deras webbsida, men väldigt kort, mängder med spelställen över hela Örebro och alla möjliga olika band, musikstilar och nationaliteter på scen. Bara det i sig gör det hela till en utmaning.

Min scen var i en ganska tight lokal med lågt i tak och publik som kommer ända in på scenen. Första tanken är att det kommer bli ett helvete att få sången att höras över trummor och stärkare. Men de gick över förväntan bra på alla sätt. Min erfarenhet av sådana här festivaler är att det kan variera rejält i kvaliteten på banden på scen. Men jag tror inte det kom upp ett enda gäng som inte kunde sin sak. Väldigt hög nivå på alla framträdanden även om alla kanske inte föll mig i smaken musikaliskt.

Mixern den här gången var Allen & Heath SQ-5, som på grund av lokalen, tråkigt nog fick bli placerad i ett hörn bakom scenen. Lyckligtvis finns det en riktigt bra app till den mixern så jag fick jobba 3 dagar med en iPad i handen och försöka hitta olika platser i lokalen där jag var så lite i vägen som möjligt.
För de var bra med folk, hela tiden. Och publiken njöt och uppskattade allt vad artisterna bjöd på. En härlig stämning hela tiden.

En annan utmaning var tiden. Jag hade 20 minuter mellan varje band att träffa, lära känna, förstå vad de behövde, rigga om och soundchecka nästa band. Men det gick att få ihop det med.

Turnédagbok, del 1 - Den spännande uppladdningen

Under hösten kommer jag åka med som monitortekniker* på en turné med Creedence Tribute. Gissa vad de spelar för musik?
Det ska bli riktigt kul, av ett par orsaker.

Till att börja med var jag i min ungdom ett tämligen stort Fogerty-fan så det är ju kul att jobba med den musiken. När den dessutom framförs på den här nivån (alltså, de här killarna kan sin sak) blir det ju ännu roligare.
Vidare är det ett riktigt trevligt gäng att arbeta med. Det är skön stämning i gänget och bandet är tydliga med vad de har för önskemål rent ljudmässigt, vilket alltid gör det enklare för mig att leverera.
Slutligen tycker jag det är riktigt kul spela med samma produktion flera gånger, det finns alltid något en kan fila till. En har mer tid på sig att göra ett bra jobb och ju fler gånger en gör det desto bättre blir det. Det är inte bara musiker som behöver öva. Speciellt kul är det när en, som denna gången, har möjlighet att repetera produktionen innan en ger sig ut på vägarna.

Så spenderade vi halva förra veckan. I en liten industrilokal klämde vi in allt (typ) vi behöver för att köra föreställningen. Scenpodier, ljud, ljus och såklart bandet. Sen repeterades showen i fyra dagar där en tar god tid på sig att peta till det ljud som behövs, öva in positioner för artisterna, mellansnack filas på och det dricks kaffe. Mängder med kaffe.

Band och producent planerar själva framträdandet och vi i tekniken planerar hur vi snabbast och smidigast packar, transporterar, bygger, kör, river, packar, osv. Och det här är en (tro det eller ej) riktigt rolig kreativ process. Hur bygger vi den effektivaste riggen? Hur dras kablarna enklast? osv.

Det jag, för min del, har att jobba med utgår från en Allen & Heath dLive-mixer (S3000-yta) från vilken jag sköter artisternas medhörning. Alla i bandet använder InEar-monitorer** samt att trummisen har två subbar i ryggen där jag skickar på med bastrumma så han ska känna den tydligt och bra. Trummisens InEar sköter han dessutom själv via en Allen & Heath ME-1.

Så jag tänkte väl försöka få till lite av en turnédagbok här under hösten. Med lite turnéliv, hur jag tänker när jag mixar monitor, vad som skiljer monitormix mot FoH-mix*** osv.

Turnéplan

*Monitortekniker - Jag tror jag pratat om det här förut va? Den tekniker som sköter ljudet i artisternas medhörning (så bandet hör vad bandet spelar).
** InEar - Precis vad det låter som. Lurar i öronen istället för stora högtalare på scenen.
*** FoH - Front of house, de här har vi pratat om förut. Men, den mixen som publiken hör.

Sluta pilla!

En står där mitt under spelningen, bandet spelar för fullt och publiken är med. Så kommer den där gnagande rastlösa känslan.... "jag kanske kan göra det liiite bättre?" Jag står ju ändå där vid mixerbordet. Det förväntas väl av mig att jag vrider på någon ratt eller trycker på någon knapp mest hela tiden?

Det är när en kommer på sig själv med att tänka så som en måste våga ta de lite lugnt. Sätta sig på händerna eller gaffa upp dem i taket. Det enklaste sättet att sabba en mix är att försöka fixa något som redan är bra. Visst, du kanske gör det ännu bättre, men mer troligt är att du kladdar till något.

Exempelvis EQ. För ett tag sedan skulle jag hoppa in och ersätta en tekniker för en show som hen kört ett par gånger. På flera kanaler hittade jag EQ-kurvor som såg ut som den här nedanför.

Den kurvan känns för mig som ett resultat av "hm, kanske kulle vrida lite på den här knappen också". Och visst, det lät helt ok, men det enda (så gott som) som teknikern uppnått är samma resultat som hen skulle fått om hen bara sänkte volymen på hela kanalen med 6dB. Och de kanske en behöver göra ibland, men det är knappast det EQn är till för.

Det är otroligt lätt när en väl börjar pilla, att vrida bort sig och hamna i något som inte gör saken bättre på något sätt.

Jag fick försöka att släppa upp de mesta och hamnade till slut på kurvor som såg mer ut som den här. Inte världens vackraste kurvor på något vis, men det känns iaf mer tydligt att, här och här har jag något problem så därför skär jag bort i de frekvensområdena.

Som tekniker behöver en ibland påminna sig om VARFÖR en står där en står. Är det för min skull? För att klappa mitt ego? Nej mitt jobb är varken mer eller mindre än att koppla samman artisten/artisterna på scen med publiken (ibland hämtar jag öl till logen också).

Och känner du ändå att då måste mata ditt ego kan du alltid börja spela gitarr och blir fingrarna rastlösa kan du alltid få tag på en kopp kaffe.
Håll dig till så få och så små ingrepp i ljudet som möjligt!

Nationaldagen, eller, Torsby del 2, eller, att tälta i Torsby

Innan svetten riktigt hunnit torka från våryran var det dags att packa in sig i bilen och åka tillbaka till Torsby. Denna gången var det nationaldagsfirande på en trevlig hembygdsgård som vann mitt hjärta genom att bjuda på nävgröt. Eller om jag faktiskt betalade för den? Skit samma, det fanns nävgröt, jag åt nävgröt, succé!

Annars var det en lite regnig och blåsig nationaldag så det kändes ju tryggt att stå skyddad under jordens rangligaste, sorgligaste, slitnaste ursäkt till partytält som var sammanbyggt av 13 delar som avgjort INTE hörde ihop. Men med en rulle gaffatejp fick jag det att med nöd och näppe klara även de hårdaste vindstötarna.
Mixtälten i Torsby hade annars såhär långt in på året lämnat en del att önska.



På scenen underhöll bland annat kulturskolan med dans och musik och så fick jag en lektion i Svenska försvarsställningar från andra världskriget. Allt en nationaldag ska innehålla.

Välkommen till mitt kontor, eller, filmtajm igen!

Det har varit fullt upp i sommar, det plus en mugg kaffe i datorn (nej det var inte jag) har gjort att det inte blivit mycket nytt här.
Får väl göra något stil med förra året och leverera sommaren i tillbakablickar.

Nu iaf tänkte jag köra filmvisning igen. Den här är ett arbetsplatsbesök under "Alla tiders rullande visfestival". Klippet är från de tre första låtarna av môra-Pers spelning.
Eftersom mikrofonerna inte pekar mot scenen låter det lite muppigt, vill ni ha en bättre ljudupplevelse och dessutom se artisterna kan jag rekommendera "TheHofffa" på youtube som satt bra till och filmade hela klabbet. Jag länkar till hans klipp längst ner i det här inlägget.

Jag försöker skriva ihop en tidkodad lista här under igen med vad som händer och sker i klippet.

Bordet för dagen är ett Allen & Heath dLive S3000 med en DM48 Mixrack på scenen.

0.08 Laddar in rätt sparade scen

0.19 Talar om för bandet att jag slår på sångmickarna, så de inte ska råka säga något de inte vill att folk ska höra.

0.31 Mute av på instrumenten vartefter de kopplas in

0.56 Jag har kanalerna uppdelade i tre lager på bordet som jag växlar mellan under spelningen. Lager ett är trummor, lager två övriga instrument och lager tre är sång och effekter (här spenderar jag normalt mest tid)

1.07 Kollar så att alla sångmickar ligger i monitorerna som de ska

1.59 Pärra ska precis börja prata så jag hoppar till sångmickarna för att kunna justera volymen om det skulle behövas

2.06 Fioler på och tumme upp till Lena att hon hörs som hon ska.

2.34 Byter till "Processing-skärmen" så jag ser hur varje mikrofon jag väljer beter sig. Det jag tittar mest på är kompressorn så den inte jobbar hela tiden*

2.55 Slutpratat. Nu blir det sång och då slår jag på reverbet

3.02 Magnus gitarr kändes pannad lite väl långt till höger så jag vred in den lite mot mitten.

3.04 Petar upp hela huvudvolymen en smula

3.22 Pärras sång upp lite

3.25 Hade skurit bort lite låga mellanfrekvenser på Pärras sång. Lite väl mycket så jag la tillbaka lite.

3.31 Tappar in låtens tempo i delayet

3.41 Lägger en gnutta delay på sången

3.50 Ändrar panoreringen lite på Pärras gitarr

3.57 Sänker volymen på bastrumman lite

4.04 Backar Pärras sång lite

4.15 Lite mer delay på refrängen

4.25 Jag vet att det kommer fioler i mellanspelet så jag hoppar till det lagret för att snabbt kunna justera volymen om det behövs.

4.32 Det gör det inte, däremot panorerar jag dem lite

5.01 Jag har ett par extra högtalare som delaysystem** som ska täcka ett område under ett tak bredvid scenen där det annars kan vara svårt att höra tydligt. Eftersom jag inte kan höra de högtalarna där jag står och eftersom även de höjdes när jag höjde huvudvolymen blir jag paranoid att det är för högt dä och sänker dem lite. (jag går och kollar senare när jag tycker jag har tid)

5.49 Delay ner

5.56 Z flaxar bakom trummorna att han vill ha mer ackgitarr i sin monitor, fixar det.

6.48 Lyssnar på Pärra och Magnus gitarrer var för sig

7.08 Låten slut, bort med reverbet så Pärra kan prata utan att låta som en rymdapa.

7.16 Z flaxar igen, mer av andra gitarren

7.52 På med reverb igen

8.00 Justera lite panoreringar

8.08 Tappa in delaytempo

9.43 Maria sjunger för första gången ikväll så kollar så hennes volym ligger rätt

10.15 Konstaterar att vi har en pukdag*** igen

10.29 Z lyfter nästan från stolen. Nu är elgitarren för hög i hans monitor.

10.52 Får ok från Z att elgitarren är bra nu

11.25 I den här låten spelar Z jäkligt fräckt på pukorna så jag trycker på dem rejält och lägger osaligt mycket reverb på trummorna.

11.57 Skickar fiolerna till reverbet också

12.23 Inser att jag haft allt för kul med trummorna så jag har missat att Magnus bytt från elgitarr med mandolin.

12.30 Magnus ser sig tvingad att hämnas genom sin boostpedal och hans mandolin hörs plötsligt tydligt in till de centrala delarna av Karlstad.

14.01 Så fort låten är slut är det till att snabbt återställa trumsetet så det låter som innan. Backar även reverbet på fiolerna

14.26 Dags för Z igen, mer mandolin nu.

Det räcker nog mer än väl för denna gång.
Orkade ni kolla så långt och hänga med här är jag imponerad.
Lite noter:

* Varför vill jag inte att kompressorn ska jobba hela tiden? Det här borde väl få ett eget inlägg någon gång. Men jag vill ha dynamik i ljudet, och om en ska förenkla brottsligt mycket så tar kompressorn bort dynamik. Jag vill att den ska hålla ihop all när t.ex. sångaren tar i mycket, men när hen sjunger normalt vill jag att kompressorn låter ljudet vara ifred.
Det där behöver så mycket mer förklarat, men det kommer längre fram.

** Delaysystem? En extra uppsättning högtalare som gör samma jobb som högtalarna vid scenen. Delay? Ja de är fördröjda i tid för att kompensera för att ljud inte färdas lika snabbt som elektriska signaler. Annars skulle en höra de högtalarna först, och sen skulle ljudet från scenen komma och allt skulle låta väldigt ohärligt.

*** Pukdag? Helt enkelt en dag där jag hittat rätt med alla rattar och knappat och Z har helt rätt knyck i handleden vilket gör att pukorna låter svinbra.

Andra frågor? Hör av dig. Skulle du vilja se någon annan video? Säg till!

TheHofffas klipp:
Amanda

Fräsiga bilar och kvinnor som styr...

...Nåväl. Fräsiga för de som begriper sig på sådant. Mitt intresse för bilar är av ren praktisk natur så själva den delen av upplevelsen kanske gick mig över huvudet. Men Wolfland Cruisers vårutställning var ändå en rolig upplevelse. På scenen hade jag Snakebite, ett band från Arvika som levererar snortight, högoktanig rockmusik.


Scenen var på ett klassiskt lastbilssläp vilket gärna leder till en akustisk mardröm, speciellt med ett högljutt rockband. Öppna mikrofoner och flera monitorsystem i en kal, odämpad låda med stenhårda väggar ger gärna en hel hoper obehagliga reflexer och rundgångsproblem. Men den här gången visade sig lastbilssläp vara en rejäl trailer utan egentligt tak. Tack vare det kunde mycket av ljudet på scenen ta sig ut och det blev mycket behagligare kring artisterna. Det blev alltså mycket mer lättjobbat än vanligt och ljudet fungerade mycket bra både på och framför scenen.



Jag hade också med senaste tillskottet i teknikerstallet som efter soundcheck fick ta över spakarna och köra själva gigen. Känns väldigt bra att introducera fler kvinnor bakom mixerborden för är det något den här branschen verkligen skulle må bra av så är det fler kvinnliga tekniker!

Nästa vecka blir det en helg i Torsby på deras våryra!

Ett ovanligt projekt, eller, Stål!

Kommer en från den lilla bruksorten Munkfors sitter det ohjälpligt en känsla i ryggraden som säger att stål är fina grejer det. Och det är det ju på det hela taget.
Helgen som var så skulle det hållas en modevisning på hemmaplan med klänningar gjorda i stål. Stål från Munkfors.
Hela storyn bakom de här klänningarnas uppkomst, vad som är så speciellt med just det stålet, var klänningarna synts (bland annat Oscarsgalan och melodifestivalen) osv. kan andra berätta långt mycket bättre.



Uppdraget denna helgen var att förvandla en historisk byggnad, Martinverket i Munkfors (som öppnades 1868 och stängdes 1941), till en snygg visningslokal komplett med läktare, catwalk och ljussättning.
Bara att få till en catwalk som modellerna kunde gå på utan att bryta alla lårben i hela släkten skulle bli en utmaning då golvet i lokalen är ungefär lika jämnt och välbalanserat som Joakim Lamottes humör.



Själva ljussättningen däremot var ett sant nöje. Det krävs inte så många strategiskt placerade lampor för att få en gammal industrilokal att fullkomligt lysa upp.




Slutresultatet blev riktigt bra och uppdragsgivarna var mycket nöjda.

En dag på jobbet, eller, filmkväll!

Tänkte jag skulle försöka trycka in en video här från helgens äventyr. Det som förhoppningsvis kommer visas är mixningen av första låten (Black Widow Spider) från Top Cats spelning på O´Learys i Örnsköldsvik.
Tog just första låten eftersom det är då det mest akuta händer, om inte något skiter sig grovt under spelningen.

Bordet jag använder är ett Allen & Heath GLD-80

Jag debatterade en stund med mig själv hur jag på bästa sätt skulle förklara vad som händer i videon.
A) Undertexter i videon, B) Röstpålägg, C) Tidsangivelser med info här på bloggen.
Jag testar det sista nu så får vi se hur det blir.
Ni får gärna på något sätt tala om för mig om det fungerade bra eller om ni har någon bättre idé?

Sen har jag inte hittat riktigt rätt än med ljusinställningarna på kameran så det får ni leva med samt att det är värt att ha i åtanke att mikrofonerna i kameran är vänd bort från scenen så ljudet är inte direkt top notch.

Nåväl, då ser vi hur det här blir!

0:07 Mute av, Subgrupp för kompet

0:10 DJ:en på scenen kopplar om kablarna från sin DJmixer till min Stagebox så att det blir mitt ljud som går ut i PA:t

0:17 Mute av. Subgrupp sång

0:20 Eftersom jag inte ser vad DJ:en gör när han patchar om drar jag ner mastern helt innan jag slår av mute på Masterkanalen (LR). För att undvika att få någon smäll i PA:t om han inte är klar, så smyger jag upp volymen när jag ser att signalen från Intromusiken börjar komma in i bordet

0:40 Mute av. Subgrupp trummor. Jag brukar vänta med det här tills trummisen sitter på plats för att slippa diverse skrammel och andra ljud från scenen när bandet gör sig klara.

0:45 Mute av. Subgrupp DCA-grupp effekter.

1:43 Mina ständiga "kolla klockan på telefonen precis innan gig"-ticks

2:20 Bara kikar runt lite i bordet så att alla inställningar är där jag vill ha dem

2:23 Lägger upp Leadsång-micken i mixerfönstret så jag kan vara redo att göra justeringar. Det mest akuta i ett gig är att få sången att höras bra och hur mycket en än skruvar och sliter på soundcheck så kommer det låta annorlunda när lokalen är full av publik.

2:32 Slår på högpassfilter på kanalerna som intromusiken ligger på. Under konserten kommer det lite ljudeffekter på de kanalerna och då vill jag inte ha med massa basljud som grumlar till det för ståbasen.

2:43 Finljusterar nivåerna på elgitarrerna lite

2:56 Slår på delay på sångarens mick. Det här slår jag alltid av mellan låtarna annars låter det rätt muppigt när han bara pratar i micken.

2:59 Justerar volymen på delayet

3:11 Kollar volymen på andra gitarrmickar

3:19 Lyssnar på en mikrofon för att kolla att den låter som den ska

3:38 Går fram mot scenen för att höra hur ljudet är längre fram. Just på det här gigget står jag lite utanför ljudbilden så jag vill kolla hur det låter på fler ställen i lokalen.

3:54 Tyckte det behövdes lite mer pulver i sången

3:59 Vässar även till ljudet på sångmicken lite med EQ:n

4:06 Kollar nivåerna för trumsetet och höjer baskaggen lite

4:30 Justerar volymen på körmmickarna lite

4:51 Random fyllo knuffar till mixern, glad att jag inte hade fingret på mastervolymen just då

5:11 Kollar runt så allt ser bra ut

5:22 Höjer hela sångpaketet pyttelite

5:32 Låten är slut och jag stänger av sångarens delay så han kan säga hej till publiken utan att låta som ett rymdfån

Så, fungerade det här eller blev det fruktansvärt rörigt? Jag insåg att jag nog skulle behöva förklara flera av punkterna lite mer ingående, men en ska ju ha något att göra framöver också.

Livat i Lycksele, eller, att tvätta badkaret med en rumpa

Då var den andra och sista av helgens spelningar avklarade och vi käkar asfalt som om det vore brie på en hotellfrukost.
Hotell Lappland i Lycksele bjöd på ett riktigt brakkalas och Umeå Scenteknik bidrog med ett välljudande och lättjobbat PA.



Det var gott om folk i publiken och samtliga tycktes vara på rejält festhumör. Återigen var jag utan staket runt mixplats och det höll på att sluta lite jobbigt då två rejäla karlar inneslutna i en mustig björnkram mer eller mindre välte rakt in i mixplatsen och hela bordet sköts en halvmeter bakåt. Lyckligtvis lyckades de inte ställa till något.



Det var skönt att spela på en lite större scen än de senaste spelningarna, även om den inte var jättestor. Men på mindre scener blir det så mycket mer läck direkt från instrumenten på scenen att en tappar mycket av kontrollen över ljudet. Nu fick jag trycka på lite mer och jag fick också mer nytta av att panorera olika ljudkällor vänster och höger i stereobilden. Jag gillar att panorera ganska mycket så att varje instrument får sin plats i ljudet. Jag tycker det gör mixen tydligare så att varje instrument hörs bättre utan att en för den skull behöver trycka upp volymen så att en skjuter öronen av folk.

Kvällen slutade sen i en intensivkurs i höftrullningar med en hel del praktiska tips som t.ex. det gamla "tvätta badkaret med rumpan-tricket". Viktigt med fortbildning.