2018/09/12

Hazy Dizzy

Helgen som gick hade jag nöjet att få jobba på Scalateatern i Karlstad. Och vilket nöje det var. Det är inte alltid en blir så bortskämd med genomtänkta och praktiska lösningar för en stackars tekniker. Dra en Cat-kabel* till mixplats? Glöm det, det tar bara tid. Koppla in dig i den här väggpanelen bara så kan du plocka ut det där uppe.



Alltså, var jag än stod i lokalen kändes det som om det aldrig var längre än 2m till närmaste kopplingspanel. Dessutom rikligt tilltagen panel för ström, gott om scenyta, rymligt och trevligt bakom scen och i loger och som en jäkla bonus. Två tusen olika gångar, avsatser, stegar, mm att leka ljudninja på. Jag kan eventuellt ha varit katt i mitt tidigare liv. Eller så är det bara så att jag får erkänna att jag många gånger tycker det som händer bakom scenen är minst lika, om inte mer, spännande än det som händer PÅ scenen.



Bandet för kvällen (Hazy Dizzy) var att AC/DC-tributeband som ett producentbolag skulle testköra inför en eventuell turné. Det där med tributeband kan ju va lite både och men Creedence tribute levererar ju så det smäller om det så jag fick väl ge dessa en chans också och än en gång blev jag positivt överraskad. (Det har verkligen varit mycket av den varan i sommar).



Jag blev lite nervös när de kom och varje gitarrist, i en inte allt för stor teaterlokal, rullade in varsina två 4*12-lådor till sina Marshall-spela-sviiinhögt-toppar. Och visst, efter första låten på soundcheck fick jag lite snällt be dem att sänka. Det lät bra innan de sänkte, men det var ändå såpass högt att jag inte hade någon kontroll på gitarrerna**. Men lydiga som gitarrister alltid är (?) så sänkte de och det gick att få till något riktigt bra av det hela.
Jaha men lät de som AC/DC då? Nå med min blygsamma kunskap om sagda band så måste jag säga att det var riktigt likt. Och publiken var verkligen med på noterna från första ackord. Det får ju ändå räknas som bra betyg.


*Cat-kabel (Cat5, Cat5e, Cat6 osv.) Helt enkelt en vanlig jäkla nätverkskabel. Kopplar ihop mixerbordet med mixracken på scen. 
**Ingen kontroll, vadå ingen kontroll? Ja alltså, som i det här fallet, det lät bra. Men hade jag velat sänka gitarrerna i mixen hade jag precis noll chans att göra det eftersom deras förstärkare var lika höga, om inte högre, än PA:t. Så, när de sänkte gitarrerna var det jag som bestämde hur mycket gitarr publiken skulle höra. Dvs, jag fick kontroll.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar