12 timmar i bil för en banan! eller, vilken mack har bäst kaffe?

Ibland när en får en del jobb finner en sig själva undrandes något i stil med: "Eh, hur gick det här till?"
Som när en från Värmland, åker 6 timmar ner till Halmstad för att gigga en timme med Sean Banan och sedan åka hem igen. Men det är ett jobb det också och det är ju kul att uppleva nya saker, platser och människor samt dricka kaffe på så många Circle K det går på en dag. Det här med väg-kaffe kanske rent utav förtjänar ett eget inlägg en vacker dag? Eller en video? Äh, spoiler. Det är Circle K som är bäst, utan tvekan. Och se då till att ta kaffe från bryggaren, INTE från automaten!

Sämst kaffe? OKQ8. Sorry OKQ8 men, de flesta av era stationers kaffe smakar aska utrörd i bränt rävpiss.

När en frågar arrangören; "Är det något jag bör veta i förväg" hade denna gärna fått nämna lite om hur scenen är placerad i rummet och att hela området ekar mer än en katedral. Men det är ju kul med överraskningar också. Då får en en chans att va flexibel.

Det blev bra det också bara jag fick klia mig i huvudet lite. Och giget i sig var kanske inte det mest komplicerade jag gjort. Bakgrundsmusik från en dator och en sångmikrofon. Sen spelar det ingen roll om det är på det viset eller om det är en hel symfoniorkester, det ska låta bra i alla fall. Lite bekymmersamt var det att scenen var låg och utan avgränsning från publiken. Största delen av publiken var rätt små barn som gillade att hänga in över scenkanten där det står två monitorer och vrålar tämligen högt då artistens, egentligen enda, önskemål var att på scenen skulle det vara HÖGT! Men jag fick hålla igen så gott det gick och det tycks ha gått bra.

På en del ställer kommer en inte så nära med bilen som en skulle önska. Som i det här fallet när allt skulle rullas genom ett halvt köpcenter. Då är det till att vara så lat det bara går och utnyttja de lådor/högtalare som har hjul till max.

Turnédagbok del 6, eller, Filmtajm igen!

Helgen som gick spelade vi först i Örebro och sen in Sundsvall. En måste ju skicka en tanke av tacksamhet till den som bokade turnéstoppen. Normalt sett är vi färdiga med nedrigg och incheckade på hotellet någon gång mellan 00:30 och 01:00 på natten. Vilket när allt är sagt och gjort är jäkligt bra och bekvämt. Men när en ska spela i Sundsvall dagen efter och en ska gå upp 05:00 för att sedan köra bil en halv evighet så blir de ändå lite trögt.

Hjalmar Bergman-teatern i Örebro

Men båda konsertlokalerna var bra, stora rymliga scener med bra lösningar för ström och andra kablar. Det enda trista var själva inlastet i Örebro som var nere i ett garage där vi inte tog oss in med lastbil utan vi hade fått packa om allt till två minibussar. Det är klart de funkade det också men istället för att lasta av (och på) på 15 minuter tog det nog närmre timmen nu när vi måste flytta bilar fram och tillbaka och lyfta mycket mer.

Tonhallen i Sundsvall

Annars var det ett par stabila insatser av bandet (som alltid) och all utrustning fungerade som den skulle, så jag hade kul hela helgen. De var lite bekymmer i Sundsvall med radiostörningar på in ear-systemen men jag lyckades hitta lite tom luft åt dem till slut.

Jag passade också på att spela in en liten genomgång av mix-systemet för turnén. Lägger med den videon här under.

Nu har vi en liten paus med den här turnén i ca tre veckor innan det är dags för några helger till.

Turnédagbok del 5, eller, sååå ska det se ut!

Ännu en helg med två diametralt skilda upplevelser! Fast istället för 3 mil skilde det 30 mil. Vi spelade i Östersund på fredagen och i Bollnäs på lördagen.

Östersund var väl, ett perfekt exempel på hur en inte vill att det ska vara. Alltså, vi både bodde och spelade på Hotell Gamla teatern och det ska ändå sägas att det var ett av de mysigaste hotell jag bott på. Superb frukost, fina rum, supertrevlig personal och själva konsertlokalen var också väldigt fin.

Men.. det fanns en del att önska kan vi väl säga. Inlastningen var lite bökig, men ingen big deal. Att vi däremot fick börja med att lägga en halvtimme på att städa av scenen som var full av lampor, blädderblock, talarstolar, flygel och annan bråte var desto mer störande. Var ju inte som att de inte visste att vi skulle komma liksom. Det fanns inte tillräckligt med podier för att vi skulle kunna bygga scenen som vi ville, det fanns inte tillräckligt kraftiga el-uttag för ljuset, ena bashögtalaren var trasig och det låg någon störning på strömmen som gjorde att det mesta på scenen brummade som en grinig björnhona. Visst fick vi ihop det, men allt blev onödigt trögjobbat.
Lokalen lät bra i alla fall och publiken var det full fart på så det blev en riktigt bra show av detta med.

Tidig morgon och massa lastbilsåkande genom brända atom-krigslandskap. Men så värt det. När vi rullar upp till konserthuset i Bollnäs får vi backa in till en smidig lastbrygga så det är bara att rulla allt av bilen och in på scenen. Vi möts av TRE mycket taggade herrar som är enormt proffsiga och hjälpsamma. Väl på scenen har de ställt upp ett bord med kaffe, lite choklad, massa vatten samt en utskriven kopia av vår rider*! Alltså de kan låta som lite, men det visar så fruktansvärt mycket. Kaffe utgör trots allt de tre första veckorna i varenda ljudteknikkurs som finns. Rejält med vatten är också mycket uppskattat, de brukar liksom gå åt. Och ridern, visst, jag har skrivit den, jag vet redan vad som står där. MEN att de skrivit ut den och lagt den där visar klart och tydligt att DE har läst den och att de också kan den. Och skulle något behöva dubbelkollas är det lätt gjort. Fruktansvärt proffsigt!

Scenen, ja hela lokalen, var också helt fantastisk. Mycket smidigt byggt, välljudande PA (ska jag gnälla på något så var det att subbarna stod uppe på scenen precis 30 cm bredvid min plats så jag fick iaf bas så det räckte.) Publiken var med på noterna denna kväll också, även om de var något mer... nyktra.

Jag provade att spela in lite video-vlogg-whatever också. Får se om jag lyckas klippa till något användbart av det längre fram. Nu är det vapenvård över veckan så väntar Örebro och Sundsvall till helgen.

*rider - Har jag redan förklarat någon gång va? Hur som helst... ett litet dokument vi skickar ut till arrangörer, spelställen, osv. ett par veckor innan vi kommer där allt vi behöver finns med. Allt från handdukar i loger till hur mycket ström vi behöver på scenen. Det finns också med en liten ritning på hur vi kommer bygga scenen, allt för att göra det så smidigt som möjligt för lokala teknikerna att förbereda sig inför att vi anländer.

Och så lite övriga bilder som ändå behöver komma med:

Östersund, sju slutsteg rätt i höften. Varmaste giget hittills! 

Sånt här är riktigt irriterande. Jag är mer bekymrad att mina artister går sönder för att de snubblat på lösa kablar och slagit ansiktet i det jäkla golvet.

Irriterande, speciellt när golvet redan ser ut såhär

Sommaren 2018

Chips på mixplats, för saltets skull, såklart... 

Konsten att slå ihjäl tid

10% bära tunga saker i lera, 10% stress/panik, 5% kaffe och 75% väntan. Ungefär så ser det här arbetet ut. En väntar ganska mycket. En väntar; på att komma fram till spelplatsen, på att få lasta in,  på att någon vaktmästare ska hitta rätt nyckel, på att någon ska erbjuda kaffe, på att kaffet ska bli klart, på att bandet ska komma, på att trummisen ska packa upp sina trummor, på att trummisen ska bygga om trumsetet 17 gånger, på att trummisen metodiskt och grundligt ska testslå på alla trummor eftersom att dagens BAM kanske låter annorlunda mot gårdagens BAM.

Det är timmar på vägar och i loger efter soundcheck i väntan på att showen ska börja. Det är liksom bara så det är och en får hitta sina egna små knep för att hålla sig sysselsatt.

En kan bada fötterna och läsa en bok

Öppna kinderägg och bli besviken

Stapla stenar på sin stagehand

Bygga Brio-järnväg

Jaga hare

Gå på kalas

Eller så sitter en i en lastbil och skriver ihop ett rätt meningslöst blogg-inlägg...

Turnédagbok del 4, eller, äntligen så hände det!

Jepp, jag gjorde äntligen bort mig så det fladdrade om det. Men mer om det senare...

Helgen utspelade sig i Falköping och Vara. Att 3 ynka mil kan göra så enorm skillnad är riktigt fascinerande.
Falköping erbjöd en för all del trevlig stadsteater som andades härligt 70-tal på alla vis. Scenen var stor, rymlig och tämligen lätt att arbeta på med en perfekt inlastning, lastbrygga och sen rulla 10m så är en mitt på scengolvet.

Men en så oerhört tråkig lokal rent ljudmässigt. Svårt att sätta fingret på exakt vad det var men, de blev ett hårt och tråkigt ljud som studsade på massa underliga sätt så de inte gick att få de som bra som en kanske hade velat. Men publiken var på ett riktigt festhumör i klass med Nordvärmland. De fick bra nära bära ut folk efteråt.

Vara, var raka motsatsen, också en helt underbar scen att jobba på. Och en mycket hjälpsam scentekniker, trots att han var från Hagfors. Men lokalen lät helt fantastiskt. Och publiken kunde gå ut för egen maskin efter gig. Enda nackdelen med Konserthuset i Vara, var att det låg ca 200m från brandstationen, vilket innebär massa häftig (och antagligen viktig) radiotrafik, vilket innebär ett helt igengrötat luftrum där jag skulle försöka trycka in mina trådlösa kanaler. Det gick, men krävde lite pillande.

De röda staplarna är alltså radiosignaler som skulle störa mina mottagare

Men det var då här missen kom. I pausen mellan andra och första set hade jag stängt av ljudet på sångarens gitarr för att slippa ha en förstärkare som står på scen och brummar och lever om. Och innan de startar akt två så slår jag givetvis på ljudet på den igen (något som måste göras från hans pedalbord mitt på scenen). Första låten börjar och jag får en känsla av att jag har glömt slå på sångarens mikrofon. Kollar det och ser att den är på. Så halvvägs genom låten ska ha börja spela gitarr.... men de kommer ingen gitarr. Men han spelar ju. Och han tittar på mig och signalerar något. Som jag inte riktigt begriper. Och så kommer jag på vad han menar. Skit också. Det var bara att bita ihop och kliva ut på scenen och slå på ljudet på gitarren. Säkert ingen som märkte något, alls. Typiskt...

Nästa helg är det Östersund och Bollnäs som ska besökas

KulturCrew

I måndags fick jag testa en ny grej i det här yrket. Region Värmland har ett projekt med ett antal skolor i Värmland med syfte att ge unga mer insyn och kunskaper i hur en arrangerar t.ex. konserter, föreläsningar, osv.

Jag var inbjuden för att hålla i ett seminarium/workshop om ljudteknik. "Du har en timme på dig"..... ehrm... ok... så... en timme för att prata om ljudteknik, som dessutom gärna fick innehålla en liten workshop-del.

Så de blev en rask genomgång av grunderna i ljudanläggningen, från mikrofon till högtalare. En kort svada om varför dansare alltid är besvärliga, ett par utlagor om varför DJs ska hållas kort samt en innerlig kärleksförklaring till gaffatejp. Sen fick de prova att mixa en show med Creedence Tribute som jag spelade in förra helgen.

Det var ett tag sedan jag stod inför en klass elever nu så de var roligt att få vara i den rollen igen. Och såklart var inte precis alla ungdomar superintresserade av den oerhörda vikten av hur en lägger sina kablar på en scen, men det fanns ett och annat guldkorn som vi mycket väl skulle kunna se bakom ett mixerbord i framtiden.

Förutom ljudteknik (även om det såklart var det viktigaste) så var ungdomarna också på seminarier i ljusteknik samt arrangörskap.

Allt som allt, ett riktigt kul projekt och något jag hoppas få göra igen någon gång.

Turnédagbok del 3, eller, Ingen promenadseger

Helgens turnéstopp var Jönköping och Västerås, två fina och genomtänkte konserthus som på det hela taget var ganska lätta att arbeta i. OM det inte vore för Murphys lag. 

Vid första stoppet i Jönköping hade vi ganska bra med tid på oss att bygga så jag tog lite extra tid för mig själv att grundligt scanna igenom radiofrekvenserna i luften för att vara säker på att inget skulle störa mina trådlösa system. Allt som allt använder vi 14 trådlösa system på scenen. 5 stycken är In ear-systemen. Sen är det två trådlösa mikrofoner och så sitter det trådlösa system på bas, två saxofoner och fyra gitarrer. Jag fick även äntligen en nätverkslina över till andra sidan scenen där mottagarna för de trådlösa systemen för gitarrerna sitter så att jag från min plats kan övervaka alla system om något skulle gå fel. 

Monitorplats med övervakning av alla trådlösa system på iPaden

Luften var i alla fall så gott som tom och det låg absolut inget och störde i de frekvensområden där våra system ligger. Perfekt! Jag var inte sugen på strul med det trådlösa idag. 

Men så enkelt skulle det inte gå. Jag hade för säkerhets skull tagit mig en promenad över scenen med det in ear-systemet jag har på mig för att kolla så att allt var lugnt och jag hade inga problem. Men så fort den första artisten startade sitt system så började det roliga. Det var störningar, på alla in ears! (Utom mina). Jahopp, bara att börja söka om deras frekvenser. Jag provade frekvens efter frekvens men inget hjälpte. Jag började känna att det var något annat som var fel, så jag flyttade runt antennerna för att se om det skulle hjälpa något, vilket det inte gjorde. Jag provade olika antennkablar, till ingen nytta. Jag slet upp instruktionsboken och följde den steg för steg för att på nytt söka in en ny lista med frekvenser... nope... Någonstans här börjar en fundera lite över livet och om det verkligen är värt det. Och inte blir det bättre när FoH-teknikern lite lojt spatserar fram och lite ledigt undrar "öh, ska inte den här lampan lysa?"..... .... .... jo det skulle den! 

Hade jag hållit på i över en halvtimme med att försöka få rätsida på allt och så hade jag helt enkelt glömt att slå på den mackapären som tar emot signalen från alla sändare och skickar ut dem till antennerna? Eller? Den slås ju aldrig av! Det visade sig till slut att strömadaptern till den var trasig så den skickade helt enkelt inte ut någon signal till antennen. Och att det systemet jag hade fungerade berodde helt enkelt på att mitt system ligger på en egen (normalt sett sämre) antenn. 

Lyckligtvis hade jag med en hoper små reservantenner så jag fick helt enkelt sätta en antenn på varje sändare och så fungerade allt felfritt sedan. 

Kablar där artister ska passera ska ligga still

Lördagen i Västerås blev, när en jämför, rena promenadsegern. Lite tråkigare inlast med hiss och grejer, men en mycket hjälpsam hustekniker, bra lokaler och framför allt. Inget strul med det trådlösa. 

Däremot en hörselslinga som störde gitarrerna så till den milda grad att vi helt enkelt fick be att få den avstängd. 

I slutändan blev det två bra spelningar denna helgen också där bandet levererade det de skulle och publiken var rejält med på noterna. Fortsätter det såhär kommer det inte vara några problem att ha kul ända in i december.