Utan palt i Pite

Hemma från Piteå utan att ha sett så mycket som en smula palt. Det skulle kunna ses som ett totalt misslyckande om det inte vore för den där oxfilén som fortfarande, två dagar senare, får mig att gå runt och småle sådär fånigt. Ungefär som efter den första kyssen. Något en sent kommer glömma. Oxfilén alltså, inte kyssen. Den har jag glömt sen länge. Den var säkert inget vidare.

Lördagsspelningen då? Jo men den gick bra den också. Dubbelt så mycket folk som kvällen innan, folk på dansgolvet från låt nummer ett, gott om skinnvästar och den klassiska "en häl i backen och pekfingrarna som pistoler"-dansen.



Det var också kul att stöta på ett Nexo-PA som inte gjorde mig besviken. Fast det borde gjort det.
Det hade alla förutsättningar för att bli katastrof. Scenen var byggd i ett hörn, med publiken på en lite udda vinkel så högtalarna blev inte att hänga i linje. Den ena något längre bak än den andra vilket skulle kunna (borde) ge oerhört tråkiga fasfel i lokalen. Men, det, liksom blev inte så.

Kanske hjälpte avsaknaden av väggar till. (Jo de hade väggar på hotellet men, själva lokalen var byggd som, skit samma, inga väggar!) Utan väggar så slapp jag en hel del reflexer och det gjorde livet mycket enklare.

Nu är det tillbaka till att som en hök bevaka schenkers webbsida och se hur det går för "Vagnen" på sin resa från Piteå till Grisslehamn. Än så länge har den inte rört sig en meter och det är inte optimalt för min vilopuls.

Det första julbordet, eller, Vad var det som hände?

Gårdagen blev en riktigt trevlig företeelse, full av erfarenheter, överraskningar och lärdomar. Visste ni t.ex. att i Piteå har en bearnaise på julbordet? Inte? Nu vet ni.
Visste ni också att just bea går magiskt dåligt ihop med prinskorv? Inte? Då har ni lärt er två saker idag.

Spelningen i sig var väldigt bra. Gossarna var på topp och det gick inte att ta miste på att de trivdes på scen.
Ljudet satt också där det skulle. Det är lite klurigt ibland med lite tidigare spelningar för sittande (till att börja med) publik som nyss var mitt i maten. Det går liksom inte att gå ut med fullt blås. Då sätter de glöggen i vrångstrupen och så blir det dålig stämning. En får börja lite mjukt och fint och successivt jobba upp masterfadern.

Dessutom, den här helgen använder vi inhyrda förstärkare och trummor. De flesta av mickarna är också inhyrda så det krävdes lite extra meckande innan jag fick det dit jag ville.

Kvällens överraskning var när Jon fick den briljanta idén att fråga en ung kille i publiken om inte han kanske vill komma upp på scenen och spela en låt med dem? Efter lite övertalning och en låts betänketid kommer killen upp, klart nervös, och jag står och hoppas innerligt att Jon hänger på honom den akustiska gitarren, eftersom jag då helt kan döda ljudet på den om det visar sig att killen inte kan spela för fem öre.
Till min fasa (nåja) så hänger Jon på honom sin elgitarr, kan jag inte döda det ljudet då? Jovisst, i PAt. Men stärkaren på scen kommer ju låta vad jag än gör. Jag är ganska övertygad om att en akustisk katastrof ligger runt hörnet, det är liksom inte som att jag förväntar mig att en nervös liten kille ska kliva upp på scenen, få en gitarr som är större än honom  hängd runt halsen och utan att ha repat en ton tillsammans med bandet, totalt äga ut hela Piteå.

Eller?

Jävlar så fel jag hade...
Och bea gick dessutom rätt bra ihop med köttbullar...
Och ikväll är det dags igen...

Pite havsbad, eller, Den långa resan 2

Veckan har varit fylld av spänning. Sällan har en försändelse övervakats så frenetiskt som den vagn med instrument och mixer vi skickade upp mot Piteå i måndags. När schenkers sida äntligen medgav att den kom fram i torsdags gick istället funderingarna över till vilket skick allt var i nu när det väl var framme.
Men snyggt skott schenker, allt var i prima kondition och som en jäkla bonus hade den lokala ljudleverantören packat upp allt och riggat så gott det gick enligt stageploten så det var nästan bara att kliva in, starta mixern och sätta igång att skruva.
Sen att stageploten behöver uppdateras och således är full av småfel är en annan sak.



Första julshowerna med TopCats denna helgen alltså. Nu är vi soundcheckade och klara, sitter på våra rum och är osociala, som sig bör.
Ganska tidigt gig ikväll, tror det var dags på scen 20:30. Ändå rätt skönt med tanke på att dagen började 04:00 i morse.
Men vi fick flyga flygplan och det är ju alltid kul.



Nu är det snart middag och allt pekar väl på årets första julbord.

Örnen Örjan!

En annan historia var det. Så, Örjan - Den höjdrädda örnen.
Jag minns inte om det var mitt allra första ljudjobb, men det var i alla fall ett av de första.
Kyrkan i Ekshärad, har för mig det var ganska stort pådrag med kör, band och bild.
Jag vet att jag satt och följde med i boken under föreställningen, för i den var alla cues noterade.

Mitt i föreställningen, i en väldigt dramatisk del av musiken, så skulle ett vitt skynke som hängde rakt över scenen fällas. Det var uppknutet på ett mycket intelligent sätt enligt scoutkonstens alla regler. Det skulle räcka med att dra i ett snöre så skulle hela tyget falla till marken, precis på rätt taktslag.
Och som ni alla redan listat ut så gick det inte riktigt så.
Tyget började falla precis enligt plan, men när det kom halvvägs så fastnade någon bit av repet, så halva tyget blev hängandes kvar. Succé.

Hur det gick för Örjan? Nä han tog sig i kragen och lärde sig flyga.

Vapenvård

Dagen har gått till förberedelser inför juletider. Eller för att vara lite mer specifik, alla julshower som är på gång.

Trådlösa mikrofoner och mottagare har fått den senaste fräsiga versionen av programvara. Inte det roligaste en kan göra på en dag, men det ska göras det också.



Örnen Örjan är en helt annan historia...

Huskvarna

På lördagen var det gig med Top Cats i Huskvarna folkets park. En rockabillykväll tillsammans med John Lindberg Trio och Lily Locksmith.

Överlag en bra spelning men jag fick mecka rätt mycket på soundcheck för att få till ett bra ljud. Jag och PA:t kom inte riktigt överens av någon anledning. Efter mycket om och men visade det sig att det var en Sonic Maximizer som jag hade som insert på LR som jävlades. Den fick sparken och direkt vart det mycket bättre.

En sak som kan tyckas mindre viktig men som var mycket trevlig var att det fanns staket runt mixplats. Det är allt för sällan en blir bortskämd med det. Utan, går det väldigt fort att få bordet överbelamrat med halvtomma ölflaskor, handväskor, tomma glas och folk.

Nästa helg blir spännande då det bär av till Piteå. Vi flyger medan mixer, instrument och lite annat åker postbil upp. Ska bli intressant att se om vi alla hamnar på samma ställe, samtidigt.

Fina grejer

I går blev det en liten tur till Benum i Stockholm för att kika på en eventuell investering. Allen & Heath har under lång tid varit det märke av mixerbord vi använt oss av och deras nya flaggskepp dLive har sedan det släpptes för ca ett år sedan varit en återkommande fuktig dröm.

Jamen se på henne! 

Och inte blev vi besvikna. Väl på plats gav Johan oss en grundlig genomgång av mixern. Lättarbetat, enkel att sätta sig in i, låter skitbra och dessutom är hon förjäkla snygg! 

Är väl bara att hoppas att tomten är ruggigt, ruggigt snäll i år.

Imorgon ska det ut och åkas igen. Då blir det Huskvarna tillsammans med Top Cats! 

FAQ

Kan du vad alla de här knapparna gör?
Ja, jag kan faktiskt vad varenda jäkla knapp på det här bordet gör

Vad gör den där knappen?
Jamen inte fan vet jag?!

Vad gör du om jag häller det här glaset med öl/vin/vatten/jäger i mixern för dig?
Är du verkligen inte äldre än så?

Varför hörs inte dobron?
Det gör den visst, du är full

Får jag ladda min telefon hos dig?
Nej!

Oj, här är ju mixerbordet. Här blir det förstås väldigt högt?
Nej, de flesta moderna mixerbord är förvånansvärt tysta.

Vad kostade det här bordet då?
Precis mitt emellan din högsta och din lägsta gissning

Har du ett extra strömuttag till min kamera/mobiltelefon/iPad/penispump/?
Nej!!!

Kan du sänka basen?
Nä alltså, det är en CD
Skandal, har inte tekniken kommit längre?
Nej, faktiskt inte

Kan du byta låt?
Alltså, du får liksom fråga bandet som spelar

Varför hörs inte dobron?
Killen som spelar backade just två meter från mikrofonen och eftersom budgeten för den här produktionen inte tillät mig ha mikrofonerna monterade på små fräcka radiostyrda bilar så kan jag inte flytta på den härifrån. Så det här får vi helt enkelt leva med tills dumfan tar ett kliv fram igen.

Jag har jobbat med ljud en gång, ska det verkligen låta sådär?
Att bära en högtalare åt det där bandet du bokade till din svågers 40-årsfest är INTE att jobba med ljud.

Är det här en köper kaffe?
Du är full, gå hem!

Varför hörs inte dobron?
Självbevarelsedrift?

Kan du sänka? Det är för högt för min hund!
Du är full, gå hem!

Lili o Susie eller, Den långa resan eller, Den lilla flickan och den lömska kuppen

Ibland är det fascinerande hur långt en kan åka och fortfarande befinna sig i samma landskap. (Jag är medveten om att här skakar alla norrlänningar uppgivet på huvudet men jag kan er definition av "en liten biltur". Ni är skeva!)

Helgens äventyr utspelade sig hur som helst i Sysslebäck, en liten by som ligger långt bort. Riktigt långt bort. Faktiskt längst bort. När en åker till Sysslebäck och den där gnagande känslan "Har jag missat en avfart? Nu har jag bestämt åkt för långt" dyker upp, då är en ungefär halvvägs.

På dagen uppträdde i alla fall Lili o Susie och sen på kvällen var det middag med lite underhållning av Kjell Åke i Myra och Den fantastiska duon (lite osäker på namnet) följt av festkväll med musik av Blue Eagles och Baytunes.

Det är verkligen kul att jobba med folk som vet vad de gör. Oavsett vad en har för relation till Lili o Susies musik så kan inget annat sägas att efter 30 år har de haft möjlighet att repa. Allt blir så mycket mer lättjobbat med musiker som vet vad de vill. Soundcheck behöver inte ta mer än 45 sekunder.
"Hör ni bra i monitorerna?"
"Ja det låter bra, kan du ta upp musiken lite mer i mi... stopp! Där är det perfekt!"
Klart
Sen kunde de ju leverera en show också!



Det mest minnesvärda ögonblick var när en liten tjej som de plockade upp på scen genomförde en listig men ondsint kupp. Hon fick låna en mick och började mässa "Kom igen Christian kom igen..." varpå hela barnkören (som nu kommit upp på scen) och publiken föll in i mässandet. Till slut var Susie tvungen att fråga vem den här Christian är? "Det är pappa!"
Årets skrattsalva bryter ut och Christian inser nog hur inklämd i ett hörn han är och får snällt linka upp på scenen och ansluta till den väntande barnkören.

Riktigt bra uppslutning på folk under både dag och kväll och det blev en riktigt bra fest!

Sveriges längsta catwalk!

Nej, jag skojar inte! På allvar Sveriges längsta catwalk! Hela vägen genom Bergviks köpcenter, nästan 500 meter obruten slinga av röd matta och högtalarkabel!



Två dagar att planera, bygga, testa osv.
15 minuter show.
6 timmars rivning.
Värt det?
Klart det var!
Sveriges längsta catwalk!



Men jag måste säga, att under en löningshelg riva nästan 500m grundligt tejpad / smart gömd / upphängd / sopad under mattan, högtalarkabel, var utomordentligt frustrerande.

Och imorgon blir det Lili o Sussie... nä... jag skojar fortfarande inte!