Monitor expo

Igår blev det en liten roadtrip ner till Göteborg för att gå på Monitor Expo, sno lite bläckpennor, pilla på lite fräsiga mixerbord och glana på coola högtalare.

Bland alla saker jag lärde mig fanns: Att åka bil i Göteborg med fyra kontrollfreak (ljudtekniker) i bilen där alla har tillgång till en gps är inte bra för någons hälsa.

På mässan lyssnade jag bland annat på ett seminarium med Mathias Winther som är tekniker på Kents avskedsturné. Han pratade om det PA-system han använder på turnén (Martin MLA) och varför det är så jäkla bra och om det kan leverera ens hälften av vad han pratade om så vill jag ha tre!



Möjligheten att trimma in systemet så att du har jämn och fin frekvensåtergivning till publikytan, men kan styra undan ljudet från ytor du inte alls vill spela för (scen, tak, väggar, etc.) är guld värt. Om det dessutom går att justera detta via nätverk, till och med efter att systemet hänger på plats är det riktigt trevligt.
Tur det snart är jul!



Sen var det fullt av saker jag inte vill ha och saker jag verkligen ville ha. Det var kul att få prova lite olika mixerbord och landa i att jag är väldigt nöjd med de vi redan har. Visst, de flesta var väldigt fina men det är något med Allen & Heath som jag verkligen tilltalas av.

Sommaren summerad 5

Ja då tar vi Augusti då jag fick nöjet att hänga på Top Cats på deras avslutande spelningar på sommarturnén.
Första gigget för mig var 30 juli i Arvika på Olssons brygga. En trevlig scen men lite svårmixat då mixplatsen hamnade lite som längst bak i en tratt mellan två hus. Nu brukar jag iofs ganska ofta försöka röra mig bort från mixerbordet för att höra hur det låter på olika platser så det var inget jättebekymmer.
Här utökade vi också mixen med två tjejer på kör. Det passade riktigt snyggt in i ljudbilden.

Veckan efter var det först gig i Rättvik på Classic Car Week. Här skulle vi utöver körtjejerna också ha med en blåssektion. Större scen, större PA, mer luft, inga problem. Här kändes det också som att jag verkligen hittade rätt i mixen och hela spelningen lät riktigt bra.
Detta var också Olles sista spelningen med bandet.

Efter Rättvik bar det österut för att, efter att ha upplevt (uthärdat) Östersjöns sämsta rockshow (?) göra en spelning på finsk mark. Ljudanläggningen levererades av Finlands tre största tekniker. Jag vågade aldrig på allvar mäta men den största av dem hade ett uppskattat avstånd mellan ögonen på minst 7 meter. Lyckligtvis var de snälla och slogs nästan aldrig med kniv. Trots det kände jag mig, när jag skulle be om ett till mickstativ, som Oliver Twist som ber om en extra skål soppa. Till skillnad från vår kära Oliver blev jag dock aldrig utslängd och uppspikad i en tall. (Nej jag har aldrig läst Oliver Twist?).

Notera den Karelska krossa-allt-med-blicken-maskinen nere till höger. 

Innan gigget-mys, Lundsbergsvarianten

Under gigget-ös, med extragitarrist

För nästa spelning bar det av tvärs över norden till Bede i Norge. En spelning i ett jättelikt cirkustält som på sitt vis bjöd på en och annan utmaning. Inte bara att tältdukar av den kalibern håller ute regn alldeles ypperligt, det reflekterar också ljud på de mest intressanta och irriterande sätt. T.ex. tycktes tältduken samla upp alla högfrekventa ljud för att sedan skicka ner dem rakt i mixplats, som stod längst bak mot väggen under det sluttande taket. Ännu en gång, inte så lätt att höra hur det faktiskt lät framför scenen så det var bara att bege sig ut på vandring igen.

The Shining, någon?

Sista stoppet på sommarturnén var på Poker Run i Smedjebacken. En riktigt trevlig spelning som iaf för mig var över förväntan på alla sätt. Vi var lite sena på plats så det var lite stressig uppriggning, men det var ett trevligt PA (L'Acoustics), trevliga arrangörer, bra drag på publik och bandet laddade verkligen ur för fullt till sista spelningen. Det viktigaste av allt var givetvis limo till och från spelningen.

Gospelfestival

Fagerås Gospelfestival är ett årligt återkommande arrangemang där hela byn tycks ställa upp för att skapa en folkfest. Det är musik på sex scener varav jag skötte ljudet i Fagerås Bygdegård. En trevlig liten lokal med betoning på liten. 120 pers i publiken och då var det fullt. Scenen var knappa tre meter djup så att få plats med trumset OCH musiker blev rätt spännande. Lyckligtvis var scenen inte så hög så det gick fint att ha monitorerna på golvet framför scenen.

Små scener kan på många sätt vara mer svårjobbade än stora. Att separera ljudet som kommer från scenen och det som kommer från högtalarna kan en bara glömma och att få sången att höras över ett akustiskt trumset utan att för den skull blåsa huvudet av folk är inte alltid det lättaste.

Jag började med att komma överens med artisterna om att idag samarbetar vi för att hålla volymen nere på scenen. Lyckligtvis var båda banden fyllda av förståndiga musiker så det gick hur bra som helst.
Sen var det bara att koncentrera sig på att låta scenen låta och därefter förstärka och lägga till, bara där det behövdes. Ingen mick på Hi-hat idag alltså.

Båda banden överraskade också mycket positivt. Varken Blues & Love eller Nouveau spelade gospel, men de var onekligen duktiga på sina respektive stilar.