Utan palt i Pite

Hemma från Piteå utan att ha sett så mycket som en smula palt. Det skulle kunna ses som ett totalt misslyckande om det inte vore för den där oxfilén som fortfarande, två dagar senare, får mig att gå runt och småle sådär fånigt. Ungefär som efter den första kyssen. Något en sent kommer glömma. Oxfilén alltså, inte kyssen. Den har jag glömt sen länge. Den var säkert inget vidare.

Lördagsspelningen då? Jo men den gick bra den också. Dubbelt så mycket folk som kvällen innan, folk på dansgolvet från låt nummer ett, gott om skinnvästar och den klassiska "en häl i backen och pekfingrarna som pistoler"-dansen.



Det var också kul att stöta på ett Nexo-PA som inte gjorde mig besviken. Fast det borde gjort det.
Det hade alla förutsättningar för att bli katastrof. Scenen var byggd i ett hörn, med publiken på en lite udda vinkel så högtalarna blev inte att hänga i linje. Den ena något längre bak än den andra vilket skulle kunna (borde) ge oerhört tråkiga fasfel i lokalen. Men, det, liksom blev inte så.

Kanske hjälpte avsaknaden av väggar till. (Jo de hade väggar på hotellet men, själva lokalen var byggd som, skit samma, inga väggar!) Utan väggar så slapp jag en hel del reflexer och det gjorde livet mycket enklare.

Nu är det tillbaka till att som en hök bevaka schenkers webbsida och se hur det går för "Vagnen" på sin resa från Piteå till Grisslehamn. Än så länge har den inte rört sig en meter och det är inte optimalt för min vilopuls.