Sommaren summerad 2

Vi vandrar vidare till Juni som inleddes med i runda slängar två tusen barn på en och samma scen när Sunne dansskola hade avslutningsuppvisning. Här låg utmaningen mer i ljussättningen än i ljudet. Eller ja, utmaningen var snarare att komma in i lokalen då nyckelkort tycks ha en förmåga att sluta fungera när en som mest behöver dem. Men som alla vet, lite våld löser det mesta.

Det som upptog större delen av Juni var folklustspelet Värmlänningarna. En tradition som är inne på sitt gud-vet-hur-många-år-i-raken:de år. Jag har för mig det är 51 år eller något i den stilen.

Om jag inte minns fel var det mitt 4:e år med Värmlänningarna och det är alltid en ny utmaning. Just som man känner att man han 100% koll på allt så är det slut för året och så utvecklas spelet på något nytt spännande sätt till nästa år.

Allen & Heath GLD-112

Bara det viktigaste

Mitt kära sommartorp

Att jobba med teater/musikal (som Värmlänningarna börjar likna) är oerhört roligt. Att få repetera tillsammans med en ensemble och tillsammans bygga upp en föreställning är en fantastisk kreativ process.
Ensemblen dessutom är proppfull av talangfulla skådespelare och musiker.
Årets nyförvärv, Lisa Miskovsky, var en ren fröjd att arbeta med. Och orkestern under ledning av Per Jorsäter är fantastiska. Skickliga musiker och sångare gör jobbet så fantastiskt mycket enklare.

Det är också spännande med trådlösa system. Hur mycket en än testar så kommer det ändå jävlas i skarpt läge och om en så har hundra system igång, och det är ett som jävlas, så kan en vara säker på att det är huvudrollens mygga.
Murphy är en pålitlig skitstövel.