2016/12/18

Det sista julbordet, eller, den glada överraskningen

Om en avrundar avståndet mellan Hagfors och Ystad så visar det sig att det är jättelångt, speciellt mellan Hagfors och Filipstad där de bestämde sig för att lägga alla kurvor de hade kvar när de byggt Sverige. Och sen en hel del snöslask på det. Men bara vi kom ut på motorvägarna var det faktiskt en riktigt trevlig resa.

Under resan roade jag mig med att vara lite nervöst småorolig över vad vi skulle träffa på när vi väl kom fram. Mest för min egen del då ljudanläggningen på det här spelstället var av modellen "nä-men-de-har-jag-byggt-själv-faktiskt".
Inte för att det per automatik betyder något dåligt, de monitorer vi främst använder själva får också klassas till den kategorin.
Men när Nelles musik (ljudleverantören) berättade att han byggt dem själv... ja endera var det bra eller så var det en gammal bilstereo som han skruvat ihop.
Nu visade det sig att Nelle är en jävla hjälte, men mer om det sen.

Kvällens mixplats, årets stadigaste

Den här gången skulle vi också dela scen med ett förband, inget konstigt med det, men det blir lite trängre. När jag klev in i lokalen och såg, det jag förmodade var, scenen och såg att förbandet redan ställt upp sin utrustning över hela scenen så blev jag lite bekymrad. Scenen såg helt ok ut, PAt såg rätt bra ut, men det skulle allt blir bra trångt. Jag står någon minut och funderar på hur vi enklast ska få till det här innan jag inser att ungefär 15 cm till höger om mig är en jämförelsevis jättelik scen som är alldeles tom och bara för oss. Till råga på allt såg ljudanläggningen på den här scenen minst dubbelt så bra ut och väl tilltagen. Ibland blir en glatt överraskad.



Inte bara det att Nelle visat sig kunna bygga högtalare, han kunde läsa en rider(1) också. Varenda kabel, högtalare, strömkälla, mm, låg på precis rätt plats. Och behövde en något så han en inte ens avsluta frågan innan Nelle fixat det.
Och Nelles hembyggda PA visade sig vara mycket kompetent. Jag kom på mig med att stå och töntflina för varenda puk-fill Robban gjorde för det lät så jäkla grymt.



Nu ska bara den långa resan hem klaras av och sen ett svettigt väntande på juldagen och premiärturen med de nya borden.

(1) Rider. En kontraktsbilaga till arrangören som inte bara innehåller artisternas orimliga krav på rena handdukar, exotiskt godis och mandelkubb utan även en förteckning över den tekniska utrustningen vi behöver samt en stageplot (ritning) på hur en vill ha scenen riggad.
Det är inte alltid ljudleverantören läser och följer den så bra som i det här fallet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar